Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX
öfversigter och granskningar.
egen kyrka och prest, samt en icke så ringa befolkning framträder
Noraskog redan år 1314, men odlingen har efter ali sannolikhet
icke varit synnerligt vidsträckt och, ett och annat nyhemman eller
torp högre upp i skogarne oberäknadt, begränsad till sluttningarne
omkring de sjöar och vattendrag, som närmast omgifva den
nuvarande bergsstaden. Yid denna, tid och ännu inemot slutet af
medeltiden fans emot vester ingen kyrka förr än vid Klarelfven 1).
och mot norr icke heller någon förr än i Dalelfvens floddal. Der
vi nu möta leende bygder med rik odling och rörligt lif, funnos då
endast ödeskogar, hvarest de biltoge och fredlöse sökte skydd för lif
och egendom undan lagens och blodshämndens straffande arm, samt
af nödtvång gjordes till nybyggare.
Mot öster och söder var afståndet från mera odlade trakter icke
så långt. Kil i Närike var närbeläget och Lindé, som visserligen
först 1383 möter i bevarade handlingar, kan ej gerna vara yngre än
Noraskog. Men dessa två socknar voro också under hela medeltiden
de enda uti de vidsträckta bergslag, som af dem fått sitt namn.
I båda dessa socknar är det antagligt att jordbruket gått fore
bergsbruket, ty om också här likasom flerstädes i Närike beredningen af
osmundsjern vid primitiva Mästerverk länge idkats såsom hemslöjd,
så torde dock någon egentlig bergshandtering, grundad på
grufbrytning, icke hafva förekommit tidigare än emot slutet af 1200-talet,
åtminstone finnas inga handlingar, som vitna derom, och allt tal
om hednagrufvor lemna vi — i likhet med författaren — alldeles
åsido. Hvilka och hvadan komne de varit, som här gifvit lif åt
bergsbruket, veta vi icke, men, hvad särskildt Noraskog angår, saknar
det antagandet ej sannolikhet att jernhandteringen här först idkats
af invandrare från Närikes vestra berg, hvilket efter alla anledningar
att döma är äldre än de norra bergslagen.
Men månne man häraf får anse Noraskog såsom urgammal
Närkesbygd? Författaren synes hylla en sådan åsigt och stöder den
på det nära granskapet och den omständigheten att Noraskog under
hela medeltiden nämnes i samband med Närike samt tillhörde
Strengnäs stift. Detta är en sanning, likasom att bygden lydde under
häradshöfdingens i Vestra Tredingen af Närike jurisdiktion. Men
för den första befolkningens Närikiska ursprung är detta dock icke
fullt bevisande. Af socknens förläggande till Strengnäs stift kan
man möjligen sluta att bygderna vid Norasjön, Vikern, Fåsjön och
Usken samt dit ledande dalgångar vunnit sin kristendom genom en
missionverksamhet, utgången från Strengnäs stift; men ej ens detta
med full säkerhet, ty äfven Sanct Laurentii kyrka i Arboga och S
ätter b o lydde under biskoparne i Strengnäs — sannolikt annekterade
för att skaffa stiftet en naturlig gräns i Arboga ån — och hvad
föreningen med Närike i judicielt hänseende angår, synes just den omstän-
’) Fernows uppgift om en kyrka på Vermlands berg vid Kalhyttan mäste,
såsom hans meddelanden i allmänhet, upptagas ined misstro. Att någon sådan
funnits der före medlet af 1400-talet är knappast antagligt, ehuru ett skyddsbref
för dem på Jernberget i Vermland kan uppvisas från år 1413.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
