Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ERNST CARLSON.
Bland monarkerna — och man räknade i Wien många
sådana; Rysslands kejsare, Preussens, Danmarks, Bayerns och
Würtembergs konungar föratom en stor mängd hertigar och
furstar hade behagat hedra kongressen med sin närvaro — bland
monarkerna märka vi först värden på stället, eljes en oansenlig
personlighet, kejsar Frans I af Österrike. Denne var en
medelålders man af högst alldagliga böjelser. De föregående årens
stora händelser tycktes ha gått honom spårlöst förbi. Maklig
och trögtänkt ville han väl öfver de många olika folk och
länder, som voro förenade under hans spira, föra ett landsfaderligt
regemente, men hela hans statskonst gick egentligen ut på att
få vara i fred, låta allt blifva som det var och hindra hvarje
tanke på förbättring att sticka opp hufvudet. Till hans nöjen
hörde äfven att studera de hemliga polisrapporter och uppbrutna
bref, hvarmed ett vidt förgren ad t spionerisystem och de
österrikiska polistjenstemännens händighet försågo honom. Vid
kongressen försummade han ej att taga fasta på de fördelar
hans ställning som värd erbjöd och, sitt rikes förderfvade
finanser till trots, drog han ej i betänkande att dagligen offra en
summa af 50.000 gulden på den kejserliga taffeln 2). Hvad den
föregående tidens hårda fredsslut afhändt honom, hoppades han
att här utan svärdsslag, endast genom en inställsam och skicklig
behandling af sina höga gäster på en gång återfå.
Sjelf var kejsar Frans med sitt anspråkslösa väsen och sin
förkärlek för hvardagslifvets små bestyr föga lämpad att glänsa
vid kongressens festligheter. Men så var i stället hans förste
minister och »bäste vän»3), själen i alla hans företag, furst
Metternich, liksom alldeles skapad för detta. Ingen rörde sig
med en sådan ledighet i hofvets salonger, ingen visste att genom
sin förbindliga älskvärdhet så intaga furstarnes och damernas
hjertan, ingen kunde så inverka på diplomaterna som han.
Mästare i att blanda skämt och* allvar, försummade han aldrig
Att brefhemligheten ej respekterades i Österrike var en välbekant sak
för kongressens diplomater. Löwenhielm yttrar på flera ställen sin öfvertygelse
om, att hans bref. hvaraf dock den vigtigaste delen var i chiffer, öppnades på
den österrikiska postanstalten. Understundom valde han t. o. m. uttryckligen
sina ord med afseende å den verkan de sålunda kunde göra hos den österrikiska
regeringen.
2) lf. v. Treitschke, Deutsche Geschichte im neunzehnten Jahrhundert
I, 601.
3) Frans I:s egna ord i hans testamente. Mémoires laissés par le prince
de Metternich publiés par son fils I, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
