- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tredje årgången. 1883 /
73

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVERIGE PÅ KONGRESSEN I Wi EN.

73

att midt under de hopade statsgöromålen sköta sina nöjen. Till
börden rhenländare, med en fransk uppfostran, som gjort honom
till en ifrig anhängare af det adertonde århundradets idéer, men
tidigt anstäld i Österrikes tjenst, leddes han ingalunda af några
medfödda nationella fördomar, utan fastmera af vidt omfattande
kosmopolitiska tankar.

Endast de yttre angelägenheterna intresserade honom; i de
inre blandade han sig ej. Såsom österrikiskt sändebud vid
hofvet i Paris, såsom förmedlare af giftermålsförbindelsen mellan
Napoleon och Marie Louise och såsom statskansler under de
skickelsedigra åren 1812—14, hade han varit i tillfälle att kasta
djupa blickar in i de förhållanden, som ledde till det franska
väldets upplösning. Nu en man i sina bästa år och mer än
andra invigd i den europeiska statskonstens hemligheter var
Metternich på kongressen i sitt rätta element. Han älskade
att betrakta allt hvad der skedde som sitt eget verk.
Wienkongressen betecknar också glanspunkten af hans nära
fyratioåriga bana som förste minister. Der grundlades det politiska
system, som det sedan blef lians uppgift att söka upprätthålla.
Kongressens beslut kunna sägas troget återge furst Metternichs
statsgrundsatser. Folken voro i hans ögon egentligen till för
furstarnes skull, Europa för Österrikes. Tyskland måste
bibehållas i sitt svaghetstillstånd, Italien förblifva splittradt, för att
kejsaren så mycket lättare skulle kunna beherska dem båda.
Såsom bålverk mot Frankrikes eröfringslystnad borde
mellanstaterna, Sardinien och Holland, stärkas genom ökade områden.
Endast i Ryssland såg han en farlig medtäflare om öfverväldet
i Europa; men genom att räcka handen åt det herskande
torypartiet i England hoppades han kunna stäfja zarrikets äregiriga
planer.

Så ungefär tedde sig i allmänna drag för den österrikiske
statskansleren idealet af Europas blifvande gestalt. Kunde han
endast förmå stormagterna att enigt sluta sig tillsammans för
att bevara denna noga afvägda magtfördelning staterna emellan,
så trodde han sig för tillfället kunna nedslå revolutionen och
föra folken tillbaka i 1700-talets politiska omyndighetstillstånd.
Frågan huruvida ett sådant system vore helsosamt för framtiden
eller om det" på längden kunde bära sig, afvisade han helt kort
med den bekanta satsen : »Après nous le déluge». I de flesta
samtidas och sin egen mening var emellertid Metternich en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:58:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1883/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free