- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjerde årgången. 1884 /
24

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så hade Sigismund ej förmått hindra, att regeringsfrågan
ordnades i enlighet med hertigens anspråk; han hade blott, nu
såsom altid lefvande i »att neka eller till hälften jaka»,
åstadkommit, att hans egen myndighet därvid tillbakasattes; och i
stället för att utså oenighet mellan sin kyrkas fiender hade han
drifvit riksråden att på ett mycket närmare sätt, än de
antagligen någonsin önskat, förena sig med hertigen.

Mellan den sålunda åvägabragta regeringen och konungen
kunde det ej undvikas, att allvarsamma slitningar skulle uppstå.
Äfven om Sigismund med vanlig indolens lät det tillsvidare
förblifva vid den af hertigen och rådet på egen hand träffade
öfverenskommelsen om styrelsen, så betraktades denna dock af
kontrahenterne sjelfva blott såsom provisorisk — »på H. K. M:s
ytterligare förklaring efter H. K. M:t det icke så uttryckligen
före sitt afresande gjort hafver» — och det låg ej i Karls natur
att nöja sig med en oklar situation. Det var därför att förutse,
att han skulle komma att i denna sak begära bättre besked af
konungen; och om denne då fortfarande lemnade hans fordringar
ouppfylda, var det fara värdt, att han skulle återkomma till
sin före Sigismunds afresa uttalade hotelse att vädja till
riksdagen. Huruvida riksråden skulle följa honom, äfven om det
kom till en sådan ytterlighet, kunde väl vara tvifvelaktigt, men
genom sin oefterrättliga politik hade dock Sigismund för tillfället
underlättat en sammanslutning till gemensam opposition mellan
de forna motståndarne, hertig Karl och riksråden, då han tvungit
dem att i viss mån förena sina öden, och att de senare i en
sådan opposition nu voro beredda att gå ganska långt visade
sig redan vid den nya regeringens organiserande; de afslöto
fördraget därom, ehuru hertigen redan tydligen för dem
tillkännagifvit sin önskan att vidtaga genomgripande förändringar i
Sigismunds förordnanden [1].

Den sålunda förestående konflikten blef så mycket mera
svårlöst, som båda parterna ansågo sig hafva rätten på
sin sida. Hertigen och rådet kunde nämligen anföra, att de
öfverklagade anordningarna voro stridande mot konungens vid
kröningen afgifna försäkran om religionen, eller mot hans genom
kröningseden åtagna förpligtelse att styra riket med hertigens



[1] Se »Om den svenska högadeln» etc., ss. 131—2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:04:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ht/1884/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free