Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94-1 5 9 6. 63
från Frankrike och Nederländerna, hvilka han själf upplefvat,
visade, att »de påfviske ej hade någon försyn att komma dem
af vägen», som voro dem till hinder, och till bevis för att han
hade skäl till misstankar anför han, att några, som tillförene
låtit bruka sig till att »förföra H. F, N.» och utan tvifvel
dagligen gjorde det, namn gifvits af herrarne • själfva, och att de
oaktadt detta sitt förhållande brukades i rikets förnämliga ämbeten
»endels mer än andra» och med förbigående af hertigen och
rådet. Förmodligen var det Flemming och Arvid Stenbock, som
härmed åsyftades, och sedan hertigen yrkat på rådets bistånd
häremot och pä straff för dem, som voro ohörsamma mot och
förtalade regeringen, nämner ban dem uttryckligen såsom de där gjorde
»alt efter sitt eget hufvud». Han beklagade sig nu också öfver Erik
Stenbock, som »ock begynner sådant mycket företaga i
Vestergötland», begärde, att de alla måtte tillhållas att visa hörsamhet
mot regeringen, och förklarade med anledning af rådets
intercession för Arvid Stenbock, att denne »ännu icke många goda
ord gifvit.» Hertigen hyste dock ej någon onåd mot honom,
utan begärde blott att han skulle komma och svara för sitt
handlingssätt. På klagomålen öfver otrohet anmärkte hertigen
att rädet ej svarat något och upptager därefter den ur union ell
synpunkt vigtiga frågan om konungens af rådet tillstyrkta
begäran, att en del af rikets uppbörd och inventarier (skinnvaror,
skytt och skepp) skulle sändas till Polen. Han erkänner härvid,
att alt detta var konungens och ej kunde honom förnekas, men
framhåller å andra sidan, att det vore föga berömligt för konungen,
om riket utblottades, och att, ehuru det nu begärda i och för
sig var »en ringa ting», det dock för framtiden vore betänkligt
»såsom en ingång», om det genast beviljades, ty ett dylikt
bortförande af rikets egendom stod i strid mot konungens »ed, löfte
och tillsägelse», hvilket »med foglighet» borde föreställas
sändebudet. På skinnvarorna kunde emellertid konungen erhålla en
förteckning; angående skeppet, som hertigen misstänkte att
Flemming önskade få i sitt våld liksom han bemäktigat sig ett
skepp ifrån Elfsborg, kunde svaras att det ej ännu var färdigt,
och hertigen önskade åtminstone att konungen skulle påminnas
om sitt löfte och förklara sig däröfver, innan det sändes; skyttet
ansåg han denna gång kunna sändas mot löfte att det
åter-stäldes och att dylika fordringar ej upprepades. I sammanhang
härmed hemstälde han, huruvida det var rådligt att en förteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
