Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
hades en lång tid denna befattning af kyrkoherden i Oviken, som
under den svenska krigsinvasionen till och med 2:ne gånger uppsteg
till värdighet af superintendent. Eljest höllo ärkebiskoparne i Upsala
under medeltiden rätt trägna visitationer derstädes. Utom de af
författaren sid. 32 uppräknade är att nämna den vidlyftiga visitationsresa,
ärkebiskop o01of i början af år 1319 företog genom Medelpad,
Jemtland och Angermanland. Den är icke utan vigt i det afseendet, att
man kan sluta till den väg, ärkebiskoparne i allmänhet togo vid sina
resor till det aflägsna landskapet. Från Helsingland gick visitationen
uppför Ljungan och der belägna församlingar Tuna, Stode, Torp och
Borgsjö, derefter vek vägen af inåt Jemtland till Bräcke och så följde
i ordning Eefsund, Brunflo, Lockne, Hackås, O vik, Sunne, Hallen,
Alsen, Offerdal, Rödön, Frösön, Lith och Hammerdal, hvarifrån han
färdades rakt in i Angermanland till Eamsele, samt derefter utför
An-germanelfven och derintill liggande församlingar. Yi ha äfven ett
öfvergifvet minnesmärke från denna resa i det bref, ärkebiskopen utfärdade
i Lith den 10 Februari 1319, hvarigenom han tog Ragundastugans
åbo i sitt och kyrkans hägn (Sv. Dipl. III n. 2183, 2218). Ännu en
resa till Jemtland företog ärkebiskop Olof 1324, under hvilken han i
Lockne den 4 Febr. skänkte till Brunflo kyrka af den sedermera
förekommande Södergården och ett tiske i Gimån jemte l/3 af de
offer, som föllo i samma kyrka, med vilkor att han hvart 3:dje år
derför erhöll två timmer gråverk. Att äfven ärkebiskop Jöns
Bengtson varit i Jemtland finner man af den skarpa inlaga, hans domkapitel
utfärdade mot honom (Hist. handl., N. F., VIII), hvari det lägges honom
till last, att han alldeles försummade visitationerna i Norrbotten och
endast flyktigt visiterat de aflägsnare församlingarne i Medelpad,
Ångermanland och Jemtland. Dessa visitationer måste ha skett 1462, då
han detta år utfärdade ett bref från Tuna i Medelpad, hvilket ännu
finnes i behåll. Såsom ett genomgående drag från dessa jemtländska
visitationsresor finner man att de företogos om vintern, enär den långa
färden på obanade vägar under annan årstid väl var de höge
prelaterna alltför svår, helst de icke alltid förstodo att färdas på hästryggen.
Arkebiskop Jacob Ulfson hvilken eljest flere gånger besökte Jemtland
ursäktade sig att han ej kunde komma till ett i Vadstena år 1508
utlyst möte för det stora menföret som påkom, »ty vi äro ingalunda
starka till att rida» (jfr Alin, Sv. rådets sammansättning under
medeltiden s. 23). Den utvalde ärkebiskop Johannes Magni var den siste
ärkebiskop, som besökte Jemtland, hvarvid han åtföljdes af en vigd
biskop Vincentius, emedan han ej såsom sjelf ovigd kunde utöfva vissa
kyrkliga förrättningar.
Författaren påpekar huru kyrkans beskattningsåtgärder måste med
en viss varsamhet företagas i Jemtland, hvars innebyggare såsom
nämndt i verldsligt afseende lydde under ett annat konungadöme.
Såsom grund för förhållandet gällde en af ärkebiskop Nils Alleson
och presten, sedermera kaniken i Trondhjem Eilend Styrkarsson å
konung Håkans vägnar år 1303 gemensamt uppgjord och på gammal
sedvänja grundad konvention, som bekräftades af konung Håkan 1305,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
