Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94—1 5 96.
29
under det att herrarne i denna kamp endast ville använda
råds-makten. En orsak till denna deras uppfattning var säkerligen,
att de ryggade tillbaka för den revolutionära karaktär som
konflikten genom ett vädjande till hela folket måste erhålla, under
det att en till rådet inskränkt opposition ännu lät sig förena med
de redan gifna författningsformerna, och deras politik hade
sålunda nog delvis sin grund i en lojalitetskänsla, som förtjänar
ali aktning; men ovedersägligt är också, att fasthållandet vid den
formella rätten var egnadt att motverka ett ökadt inflytande för
hertigen och menige ständerna — dessa nya makter i samhället,
hvilka, om de också maste tolereras, man dock ej var böjd att
ytterligare stärka — och att således lojalitetspolitiken i detta
fall bäst öfverensstämde med de för herrarne egendomliga
åsigterna om rådet såsom den enda fullt berättigade bäraren af
konstitutionell själfstyrelse. En dylik af både konung och folk
oberoende rådsmakt hade emellertid med Medeltidens slut spelt
ut sin roll. Skulle rådsinstitutionen vidare hafva någon framtid
i den europeiska statsutvecklingen, måste den söka sitt stöd i en
verklig folkrepresentation; ensam mäktade deri ej längre motstå
den pånyttfödda konungamakten, som med oemotståndlig kraft
grep omkring sig och, på samma gång den till samhällets
båtnad undertryckte de mångas godtycke, stundom hotade att slå
öfver i den endes d. v. s. i envälde. Denna svaghet hade också
visat sig under den nu närmast förflutna tiden. Rådsherrarnes
alla föreställningar till konungen, huru välmenta och kraftiga de
än varit, hade befunnits vanmäktiga; till och med i Sigismunds
händer hade den kungliga myndigheten visat sig starkare än de.
Skulle striden fortsättas, kunde det sålunda tydligen endast ske
genom att, som hertigen yrkade, söka stöd hos ständerna.
Härmed hade emellertid den fråga trädt på dagordningen, hvilken
vi funnit utgöra en af de väsentligaste olikheterna mellan
hertigens och rådets uppfattning. Riksdagen synes därför hafva bort
spränga förbundet dem emellan, och detta blef också den slutliga
följden däraf; att ej redan själfva förslaget därom medförde en
dylik verkan, berodde, såsom vi sett, af riksrådens ytterst svåra
ställning, som nödgade dem att trots sin motvilja samtycka till
riksdagskallelsen1), och äro de resultat riktiga med afseende på
Hist, Tidskr. 1884 ss. 80 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
