Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 ÖF VERSIGTE R OCH GRANSKNINGAR.
grefvarne ocli friherrarne bilda en motvigt mot hertigarne. Ty dessa
herrar voro redan förut så mäktiga, att det väl kunde synas tänkbart,
att de, sedan de erhållit dessa höga titlar, äfven utan stora län skulle
framstå såsom i viss mån jämbördiga med hertigarne och således i
folkets Ögon öka afståndet mellan dessa och konungen.
Snart blef dock deras ställning förändrad. Johan uppsteg med
aristokratiens hjelp på en hotad och vacklande tron, och han tvangs
af omständigheterna att belöna sina anhängare, hvilkas kraftiga hjelp
han fortfarande behöfde. I främsta rummet blefvo grefvar och
friherrar af honom omhuldade. Sålunda ökade han Stures och Brahes
grefskap samt skapade ett nytt för Ebba Lejonhufvud, Sten Erikssons
enka, och dessutom gaf han friherrskap åt sex af friherrarne. Bådas
rättigheter ökades äfven. Länen blefvo ärftliga enligt förstfödslorätt,
utan inskränkningar. Innehafvarne fingo uppbära den årliga räntan
och de kungliga sakörena, hvarjämte grefvarne äfven fingo
krono-tionden. Båda fingo utöfva domsrätt i första instans på landet eller
åtminstone tillsätta häradshöfding och uppbära dennes ränta samt
utöfva lagmans makt och myndighet, dock utan att erhålla lagmansräntan.
Per Brahe, som förut icke hade någon stad i sitt län, fick rätt att
anlägga en sådan på Visingsö. Eusstjensten skulle utgöras med en
häst och karl för hvarje 400 marks afkastning under krigstid och
hälften så mycket under fred.
Så stora förmåner har Johan dock ej från början ämnat
medgifva, men har på grefvarnes anhållan förmåtts därtill. De
sammanfattades icke i någon gemensam privilegieurkund, utan bestämmelserna
infördes i hvarje särskildt privilegiebref.- En del af dem insattes dock
i adelsprivilegierna, men icke alla, hvarför äfven dessas bestämmelser
om friherrarnes rätt till konungssakerna icke öfverensstämma med
hvad härom säges i donationsbrefven.
Genom dessa privilegier blef länsinnehafvarens ställning en helt
annan än under Erik. Han blef nu länets verklige styresman.
Visserligen funnos fortfarande kungliga ämbetsmän inom detsamma,
hvilka hade att uppbära de till konungen utgående skatterna, men i
de båda förnämsta grefskapen åtminstone ha grefvarne snart nog fått
rätt att för kronans räkning verkställa uppbörden. Inom städerna
hade icke heller länsinnehafvare!! samma makt som öfver
landsbygden, ty städerna voro i förläningsbrefven tillförsäkrade samma vilkor
och friheter som de förut haft, hvaraf enligt förf:s åsigt följer att
länsherren hvarken haft domsrätt eller administrativ rätt inom staden,
utan endast myndighet att uppbära skatten. Men med dessa
inskränkningar voro grefvar och friherrar redan nu ganska sjelfständiga
och mäktiga småfurstar.
För länens omfång och afkastning lemnar förf. i senare delen af
sitt arbete en mycket fullständig redogörelse, hvilken utan tvifvel
kostat honom mycken möda att åstadkomma. Ty de många
uppgifterna ha måst hemtats ur en mängd olika källor, mest ur mer
eller mindre orediga fogderäkenskaper, och det arbete, som detta
kraft, torde endast den kunna till fullo uppskatta, som sjelf sysslat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
