Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
opposition med den inom Frankrikes vetenskapliga verld förut gängse
uppfattningen af revolutionen, som hos den senare framkallat denna
lidelsefullhet, som låtit honom nästan helt och hållet uppgå i ett
oblidkeligt förföljande af revolutionens förvillelser. Den ståndpunkt
Sorel intager är tydligen mera objektiv och man finner också hos
honom en sträfvan att uppdaga, huruvida ej jämväl revolutionens
dissonanser kunna upplösas i harmoni. Härvid har han dock ej
återfallit i den ohistoriska uppfattning som varit så vanlig i hans
fädernesland. Tvärtom! Ej nog med att han ej röjer någon benägenhet
att låta brottet öfverskylas med skenet af, att det nödvändiggjorts af
friheten, och att han lika väl som Taine vet att till dess rätta värde
uppskatta revolutionens s. k. frihet; sjelfva hufvudändamålet med
hans arbete är att utgöra en kraftig protest mot en annan
missuppfattning, nämligen att revolutionen utgjorde begynnelsen till en helt
och hållet nv tidsålder. Både af fiender och af vänner har denna
karaktär blifvit tillagd den samma, i det de förre bittert klagat öfver,
att den alldeles afbrutit den historiska kontinuiteten, och de senare
räknat den till berömmelse att hafva frigjort folken från inflytelserna
af ett fordom, hvari endast fans oförnuft och missriktningar.
Visserligen var det under sjelfva revolutionen som den sistnämda
uppfattningen i synnerhet gjorde sig gällande, då den till och med
framkallade det bekanta försöket att skapa en ny tideräkning, men äfven
senare har den åsigten varit ganska allmän att det moderna Frankrikes
historia egentligen börjar ined revolutionen. En egendomlig yttring
häraf röjer sig t. ex. i den framstående historieskrifvaren Edgar
Quinets på 1860-talet framstälda påstående att åtminstone »folket» ej
skulle hafva någon nytta af att lära känna Frankrikes äldre historia,
då denna blott var egnad att väcka känslor af hat och då det samma
ej har någon plats däri. Sorel söker nu visa, att revolutionen
ingalunda afbrutit den historiska utvecklingen utan endast varit ett
betydelsefullt moment däri, att i de olika sätt, hvarpå de olika folken
förhöllo sig till den stora rörelsen och tillegnade sig den samma,
röjer sig just den karaktär, som de erhållit genom sin historia, och
att sålunda revolutionen långt ifrån att frigöra från det förflutna,
tvärtom själf varit beherskad däraf. Det synes oss att förf. verkligen
lyckats bevisa dessa sina påståenden, och ej minst hvad Frankrike
angår, med afseende på hvilket land de egentligen torde kunna
förefalla paradoxa. Under det Taine med rätta påpekat, att det franska
folket vid tiden för revolutionen saknade ali egen erfarenhet af
sjelf-stvrelse, påpekar åter Sorel, att det däremot då hade så mycket större
erfarenhet af alt som hörde till enväldets maskineri, och att denna
kännedom, dessa traditioner i synnerhet voro lefvande hos de
rättslärde, den klass som mer än någon annan bidragit till att skapa den
starka statsmakten i Frankrike. Ur denna klass utgingo de flesta af
revolutionens ledande män, och då de i likhet med nästan alla sina
landsmän ansågo att friheten helt enkelt bestod i den oinskränkta
statsmaktens öfverflyttande från konungen till folket, hvad var
naturligare än att de på den nya suveräniteten skulle tillämpa vanorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
