Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
med riksdagsordningens bud. Vid 1734 års riksdag uppstod nu, med
anledning af insända besvär, den frågan, hur man skulle förfara, när
någon klagade hos ständerna i ett mål, som afgjorts af rådet, utan
att klagomålen gällde »nulliteter i processen eller de maie
administrai! da justitia». I denna sak fälldes inom adeln många förståndiga
yttranden med anledning af ett i ämnet inlemnadt memorial af
Lillje-stierna, hvilket synes ha legat till grund för riksdagens beslut i ämnet..
Det framhölls med rätta af landshöfding Ehrencrona, att om man ej
gjorde slut på dessa vad, skulle riket få sex instanser i stället för
tre, och blefve det »aldrig någon säkerhet på egendom». Han påpekade
äfven omöjligheten för riksdagsmännen att vid sakens uppläsande i
plena så fatta och behålla alla omständigheter att man med tryggt
samvete kunde utlåta sig, helst största delen saknade nödiga insigter
i lag och rättegång, Också lyckades man genomdrifva att dylika
besvär skulle lemnas utan afseende, »med mindre någon förmenar sig
hafva fog att klaga Öfver felaktigheter i processen eller uppenbar
vrångvisa och domvillo», och vid riksdagen afgjorde adeln enligt denna
princip en högst vigtig tvist, där en generaladjutant Löwen ville hafva
ett utslag mot lag och rätt och konungens dom. Men det var icke
alltid under följande tid som ständerna visade samma hofsamhet, och
det nu lemnade medgifvandet blef sedan en orsak till många missbruk.
—- Äfven i ett annat afseende blef nu 1723 års R. O. förtydligad. Inom
Stora sekreta dep. hade uppstått tvekan huru borde förfaras, när vid
votering uti utskottet två stånd stannade mot två. Adeln beslöt att
frågan då skulle hänskjutas till plena.
Den största förbittringen mellan ständerna vid denna
riksdag-väcktes kanske af striden om tullarrendet, hvilken fråga förekommer
liera gånger i de nu föreliggande protokollen. Om stridens uppkomst
och orsaker få vi hänvisa till Malmström (II 106). Synnerligen stor
var adelns vrede mot borgarståndet, öfver hvars »fierté och animosité»
mot ridd. och adeln klagas. Och till och med en eljes så sansad
man, som Lilljenstierna synes hafva varit, rådde adeln att visserligen
i anseende till riksdagens snara slut låta frågan falla men med det
förbehåll, att om borgarståndet »oss vidare skulle offensera, vi då som
redelige svenske och riddersmän lära taga sådana mått, som med
ståndets dignité och vår frihet enlige äro», hvartill en annan fogade,,
att man redan nu borde gifva borgarne »en försmak af hvad man en
annan gång ärnade dem». Hvad detta kunde vara fick man emellertid
ej erfara, ty riksdagen slutade snart därpå.
En fråga, som ofta återkommer under Frihetstidens riksdagar och
som äfven var föremål för ständernas uppmärksamhet 1734, var förslaget
om upphäfvandet af de orättvisa förbud, som enligt 1617 års
han-delsordinans och andra lagar hindrade de flesta norrländska och finska
städerna att drifva sjöfart med utlandet eller med andra inländska
orter än Stockholm. Man begärde nu blott rätt till fri inrikes seglation,
och denna begäran tillstyrktes af Allin, besvärs-deputationen.
Naturligtvis sökte Stockholms stads riksdagsfullmäktige förhindra förslagets
antagande, och de understöddes härvid af öfverståthållaren baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
