Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 SLAGET VID LUND.
fall synes det som om förf. fäste väl mycken vigt vid
småsaker». Förf. har, hvilket äfven granskaren erkänner, sökt att efter
sin förmåga göra sin skildring konkret för läsaren. Om nu en af
våra dagars läsare, granskaren icke undantagen, skulle få se tvenne
arméer komma tågande i långa kolonner öfver fälten mellan Lödde
å och Lund, med en marschhastighet för de flesta afdelningar af
endast 80 till 100 steg i minuten, eller en något större hastighet än
den som en likprocession använder, skulle det icke förefalla honom
»naivt», om författaren började beskrifva arméernas rörelser med att
kalla dem för en »kapplöpning?». — Förf. använder derför i stället
ordet y^kappades», och säger: »Båda härarne kappades sålunda om
att nå den gamla biskopsstaden,» och han finner detta något förkortade
uttryck, trots granskaren, rigtigare.
Författaren gör sig besvär, säger granskasen, att »dokumenterligt
bevisa omständigheter, som det ej faller någon in att betvifla. Så
anför han i en särskild not, som stöd för uppgiften, att vid
aftonbönen före slaget, »en hvar bad om den Allsmäktiges hjelp», Olodts
anteckningar». Förf. svarar på denna, i hans tycke småaktiga,
anmärkning, att han gjort det, dels derför att det för vår armé egendomliga
bruket af »chorum» skulle få ett litet dokumenterligt bevisadt bidrag
till sin historia, dels och hufvudsakligen derför att han sträfvat efter
att få sin skildring, i stort som smått, rigtig.
Det förundrar granskaren vidare att orden »då (när de sågo
fienden för sina ögon) kunde en hvar förstå att leken ej var till
ända» fått en not med hänvisning till Dahlbergs relation. Men detta,
svarar författaren, beror derpå, att orden äro hemtade ur denna
relation och icke äro författarens egna. De vitna således om att de
anfallande verkligen hade denna tyngande känsla af att kämpa mot en
fiende, som de oupphörligt besegrade, men som ständigt återkom. —
Likaså kan det, såsom det händt med granskaren, förefalla oväsentligt
för en icke militär om fälttecknet sattes på hatten i lägret eller vid
passet, på samma gång som lösen utdelades. Det var likväl för mig
intressant att söka utreda hur det förhöll sig äfven med detta bruk o.
s. v. Mycket kan för den ene synas oväsentligt, som för en annan
synes väsentligt, och en hänvisning skadar aldrig, då den, såsom här
är fallet, sättes åtskild från sjelfva texten, men kan väl vara en
intresserad läsare till vidare nöje och gagn.
Granskaren kommer vidare till betydelsen af det astronomiska
bestämmandet af tiden för månens nedgång, och anser att förf.
icke så litet öfverskattat densamma, då han sagt att »hela (sic!)
uppfattningen om striden, om möjligheten att öfver raska fienden, om dennes
vaksamhet o. s. v. beror likväl på rätta bestämmandet af det
klockslag, då svenska armén var färdig att rycka fram» (ofullständigt
citeradt, se nedan). — »För vår del» säger han »kunna vi icke fatta
hvilken betydelse för uppfattningen af striden denna tidsbestämning
har. Då källorna betyga att man stod på höjderna vid Lund vid
solens uppgång, d. v. s. vid Y29 tiden, så synes detta vara allt hvad
som behÖfts för den saken. De rörelser, som förut under nattens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
