Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
C ABL GUSTAF MALMSTRÖM.
kriget längre fortvaro, eller än en gång någon olycklig händelse
inträffa, så vore omöjligt att se, huru riket skalle kanna
frälsas. Altså vore intet annat medel än att söka och antaga
freden; »och derföre», heter det, »förse vi oss till D. Exc., hvilkom
verket och rikets styrelse af H. K. M. är anförtrodd, att de
täckas drifva och lämpa saken derhän, att vi kände komma ja
förr desto heldre till en dräglig fred med Danmark, då vi sedan
skalle kanna så mycket lättare sköta och atföra det öfriga, om
vi voro på den ena sidan fria». — Den gjorda anmaningen att
rekrytera stånddragonerna apptages också i detta ständernas svar,
men endast för att mötas med den förklaring, att det vore ogörligt,
och med erinran att det stridde mot det arsprangliga aftalet.
— Till och med ati en sak, hvari något yttrande af ständerna
icke blifvit äskadt, tilläto de sig att »anföra en ödmjak
påminnelse», i det de, med anledning af den fara, som ander sist
för-lidne vinter hotat Garlskrona, hemställde, om icke flottan, i
händelse af någon Danskarnes framgång, skalle hafva bättre
säkerhet i Stockholm eller annorstädes. Slutligen förklarade
ständerna sig draga till D. Exc. det vissa förtroende, att de skulle
hafva i gunstigt minne, hvad de mundtligen lofvat, nämligen att
ständerna skulle blifva åter sammankallade, ifall några sådana
händelser inträffade, hvarpå hela rikets välfärd kunde bero. *)
Ej nog med att ständerna sålunda uttalade sin fordran att
blifva hörda vid de hvälfningar, som framtiden kunde medföra,
läto de icke af rådets förbud mot andragande af besvär
förhindra sig att framlägga en dyster teckning af landets och
under-såtarnes närvarande tillstånd. Detta skedde genom en särskild
skrift, som åtföljde svaret på den sekreta propositionen och
der motiverades sålunda: som vi äro förpligtade att befordra
vår konungs och dess rikes bästa, så hafva vi härhos fogat våra
underdåniga tankar om hela rikets välfärds upprätthållande,
med ödmjuk bön att D. Exc. ville det gunstigt upptaga och i
’ allt det, som i D. Exc:s makt står i H. M:ts frånvaro att göra,
vara oss behjelpliga, att vi kunde komma till att åtnjuta någon
’) I konceptet till detta svar på sekr. propositionen (i Riksarkivet)
förekommer såsom den sista, en annan punkt, hvilken blifvit öfverstruken och ej
ingått i originalet. Den lyder: »Sist bedröfvar oss, att vi ej hafva säker
kunskap om H. K. M:ts tillstånd, mindre någon visshet om hans hemkomst–
kunnandes man intet annat göra än vänta det goda och frukta för det onda, då
försigtigheten lärer fordra att taga tidiga och mogna råd, så att riket vid någon
bedröflig händelse icke alldeles ginge under». Det synes, huru mycket man
redan nu tänkte på möjligheten af konungens frånfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
