Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
W. E. SVEDELIUS
poesi, när dikten återspeglar historiens ande. Vi mena den
episka och dramatiska dikten och den historiska romanen. Så
har t. ex. skalden Walter Scott uppkallat till lefvande lif
förflutna tidehvarf visst icke i den meningen, såsom skulle
händelserna, som han förtäljer, vara historiska fakta — detta hafva
de ej anspråk att vara och äro det icke — men i dem
framställas med diktade berättelser historiska karakterer, så väl
personer som tidehvarfvens seder, samhällsskick och bildningsart.
Vi tro ej att någon historisk författare har skildrat medeltiden
med så lefvande drag som Walter Scott i romanen Ivanhoe.
Allt detta vare sagdt om historisk vetenskap ocli konst i
och för sig. Vi vilja nu kasta en blick på historiens
förhållande till andra grenar af mänsklig själsodling.
Vi talade nyss om historiens förhållande till skaldekonsten.
Vi sågo att denna bildningsart står så nära till historien, att
de nästan ingå i hvarandra. Vi tänka på de gamla sagor och
sånger, som äro källor för en forngammal historia. Poesien är
äldre än prosan, de älsta minnena bära poetisk drägt. Men
försigtighet fordras vid bruket af dessa kunskapskällor, ty de hafva
uppkommit för helt andra ändamål än att tjena till rättelse för
ofödda tiders vetgirighet. Och de innehålla ofta något mera än
den rena sanningen. Stundom träffar man dock en poetisk form
för ett innehåll, som icke är dikt, men historisk berättelse i
metrisk form, t. ex. våra rimkrönikor. Ofta har dock dikten
sin del i innehållet eller är alltsamman dikt. Det är en sak
för den historiska kritiken att sikta och sålla detta innehåll för
att skilja det, som är historia, från det, som är skaldedikt.
Men äfven det som är obemängd poesi kan ega en betydelse
för historien. Vi nämde Walter Scotts diktverk: motstycken
finnas i de gamla isländska sagorna, icke blott de, som förtälja
händelser, hvilka verkligen tilldragit sig, men äfven de, hvilka
äro af romantisk art. Personer och händelser får man då icke
taga för verkligheter, men det gamla Nordens seder, bildningsart,
samhällsskick upplysas af berättelsen.1 Ty sagorna diktades i
den ton, med den farg, som af tidens förhållanden föranleddes.
Vår efterverld lärer nog veta, att vår tids romaner äro diktade,
1 Se Geijer. Svea rikes häfder, s. 170 i Samlade skrifter (18Ö0).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
