Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
axelson, SVERIGES tillstånd på karl xllis tid
39
delningsverkets genomförande tillförsäkrats; den fick tvärtom vidkännas
både utskrifning och vår/ning. Visserligen blefvo rust- och rothållare
fritagna från den stora utskrifningen 1717 och den därpå följande
tvångsvärfningen 1718, kanske mest emedan de redan voro så hårdt
pressade, att hos dera ej stort mera stod att få. Men under den
föregående tiden hnde den indelta allmogen vid behof drabbats af
utskrifning; förf. nämner flere exempel därpå: i Blekinge 1710, i
Halland 1712 och i Skaraborgs län 1713. Oeh värfning fortgick
under hela kriget i alla orter utom på Gotland och i bergslagen.
Därvid föröfvades ofta upprörande våldsamheter, som Rådet genom
förordningar förgäfves sökte stäfja, och landet blottades småningom,
genom användande af alla de olika metoderna för soldaters
anskaffande, på krigsdugligt folk. Landshöfdingarna klaga, att jordbruket i
många orter led starkt of brist af på inanshjelp. Och en holländsk
resande, som på sommaren 1719 färdades genom södra Sverige,
uttrycker sin förvåning öfver den nästan fullständiga saknaden af unga
karlnr utom soldater; hustrur och flickor bergade säden, gubbar körde
in den.
Det stundom hörda påståendet, att Karl XII:s krig såsom förda
utom rikets gränser och till större delen på det fiendtliga landets
bekostnad ej kunna ha vållat det egentliga Sverige någon särdeles
olidlig tunga, åtminstone ej förr än på de sista åren, visar sig alltså
hvila på en mycket bristfällig kunskap om sakförhållandena. Därtill
är det en svår missuppfattning att tro, det vårt eget land fore Karl
XII:s död väsentligen gått fritt från fiendtliga infall. Bortsedt
därifrån, att Östersjöländerna, Finland och de tyska provinserna, som
långt före nämda tidpunkt föllo i fiendens händer, voro integreraude
delar af dåtidens Sverige, sådant som både Karl XII och hans
råds-herrar tänkte sig detsamma, skonades ej häller sjelfva det svenska
moderlandet från krigets omedelbara hemsökelser. För att ej tala om
den danska invasionen i Skåne 1709—10, som snart afvärjdes, ehuru
först sedan landets rikaste provins blifvit af fienden brandskattnd, så
skedde från norska sidan flere infall, åtföljda af sköfiingar, i Bohuslän
1711 och i Värmland 1716. Ryssarne gjorde londstigningar på Gotland
1715 och 1717; de brände Umeå 1714, härjade och brandsknttade
Torneå 1715, Luleå och Piteå 1716, trakten kring Torneå 1717.
Dessutom föranledde den hotande faron för anfall från norska sidan
ständiga truppsammandragningar i gränslänen å denna sida. I Skåne
stod sedan 1710 alltjämt en stork härofdelning, som vid faran för en
rysk-dansk landstigning 1716 ytterligare ökades. Norrlond måste efter
Finlands förlust 1714 mottaga resterna af den finska armén — andra
mindre inqvarteringar, som efter 1710 förekommo i alla län, här
onämda.
Dessa inqvarteringar, som drabbade ganska ojämnt och för hvilka
de olika orterna med ringa eller ingen ersättning i allmänhet fingo
draga kostnaderna, enär den till deras betäckande anslagna
durchtågs-gärden befans alldeles otillräcklig, visade sig i inånga fall föga mindre
betungande än om fienden stått i landet. Det årliga underhållet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
