Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
nisters ärelystnad, skola edra framgångar blifva första upphofvet till
dessa missbruk, och Ni skall svara därför inför eftervärlden.» Man
ser lätt under hvilka intryck grefvinnan skrifver, men man får på
samma gång erkänna att det varit lyckligt, om Gustaf III i allo följt
hennes råd.
Det var likaledes från slottet Braisne, som grefvinnan käckt tog
i försvar de franska parlamenten mot Gustaf III, som stälde sig på
kungadömets sida. »Hvad mig angår», skrifver hon, »reducerar sig
frågan därhän: hvad kansleren kan bevisa är att parlamenten ej ha
någon laglig rätt och att vi ej ha någon grundlag. Men om
parlamentet är ingenting, måste vi ha riksständerna. Och om det ej
finnes lagar i Frankrike, hvilka äro de rättigheter konungen kan äska?
Då återstår inga andra än naturrättens och häfdens. Men den förra
skapade aldrig, och den senare tålde aldrig i Frankrike en despot.»
Och konungens invändningar gjorde heDne en verklig smärta. Hon
nöjde sig ej härmed. Under hennes medverkan och vid hennes
sjukbädd — hon var sängliggande med anledning af ett fall från hästen
under en ridt — nedskref väninnan markisinnan de Mesmes till
konungens bättre upplysning en liten politisk afhandling, som afsändes
med iakttagande af de största försigtighetsmått och ännu finnes bilagd
grefvinnan Egmonts bref i den Gustavianska samlingen i Upsala
universitetsbibliotek.
Och det är ej endast dylika mera allmänna politiska råd som
konungen får. Grefvinnan beklagar hans ledsamma
familjeförhållanden, men uppmanar honom på samma gång att närma sig sin gemål.
Hon deltar i den nöd, som rådde i Sverige, särskildt i Dalarne, och
uppmanar konungen att där plantera potatis. »Man gör däraf ett
förträffligt bröd.» Och så anför hon exempel på den praktiska nyttan af
potatisodling. Hon beklagar konungens ringa sinne för musik och
förmår honom att, åtminstone efter egen utsago, egna sig med intresse
däråt, men ogillar på samma gång konungens plan att upprätta en
stor fransk opera i Stockholm. Det "vore ej nyttigt i en stat »så
föga rik som eder». En annan gång uppdrager hon ett skarpt och
träffande porträtt af hertigen af Aiguillon, hennes så föga älskade
frände, som slutar med: »det återstår blott att bedja himmelen, att
idéerna må i god ordning presentera sig för hans hjärna och att
hans egenkärlek ej måtte finna sig i opposition med det goda». Hon
sparar vissa delar af konungens bref för att tjäna till material för
en historia öfver hans regering, som Bulhière skulle skrifva, men
hvarvid ingenting tyckä ha blifvit vidgjort. Och under allt detta
det lifligaste intresse för de aktuella frågorna för dagen, om hvilka
hon synes vara ytterst väl underrättad, för skiftningarna i politiken
till konungens fördel eller skada. Hon söker begagna sig af sina
förbindelser i Spanien för att stämma dess sändebud till Gustafs
fördel och lyckas däri. Hon tadlar hvarje närmande till grefvinnan du
Barry o. s. v.
Den unge konungen underlät ej att besvara grefvinnans förtroliga
öppenhet och att genom en fin uppmärksamhet både smickra hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
