Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
P0NIAT0VSKI8 BERÅTTELSE OM SINA ÖDEN
gångna freden, hvilken således ingalunda rubbades på grund af det
lidna nederlaget. Konung August öfvergaf ryssarne, utan att desse
ännu fått minsta nys om fördraget, och begaf sig direkt till svenske
konungens kvarter i Sachsen. Konungen mottog honom med öppna
armar och gillade de ursäkter han anförde till försvar för sitt
uppträdande mot Mardefelt, då han icke kunde hafva handlat annorlunda
utan att förråda hemligheten oeh därigenom blottställa sin egen
person.
Livländaren Patknls historia torde vara allom bekant. Han
befann sig vid denna tidpunkt i fängsligt förvar på Königstein på
grund af tvetydiga utlåtanden och envisades att komma ut, men
öfverlemnades åt den segrande konungen och afrättades enligt en
redan för länge sedan af svenske ständerna afkunnad dödsdom.
Då fred nu slutits mellan de krigförande konungarne, och konung
Stanislaus blifvit erkänd af konung August och nästan alla de
europeiska makterna, tycktes det som om denna fred skulle ega
bestånd. Tsaren gjorde äfven fredsanbud, men då han icke ville
gå in på att nedrifva Petersburg, ej heller lemna sin hufvudstad i
svenskarnes händer, och svenske konungen alltjämt — och det med rätta
— fruktade ryssarnes herravälde vid Östersjön och icke ville lyssna
till några fredsanbud utan föregående restitution af Petersburg,
försvunno fredsutsikterna till stor belåtenhet för hertig Marlbourough,
som anländt till svenske konungen för att hindra denne att uppträda
som medlare mellan Frankrike och de allierade, hvilket han
emellertid icke hade anledning att befara, alldenstund den tid, hvarunder
konungen förbundit sig att icke inblanda sig i de allierades
angelägenheter, ännu icke tilländalupit. Konungen, som var mer en ärlig man än
en politiker, upplyste också hertigen om att han hade nämda
öfverenskommelse i friskt minne. Man torde dock icke kunna förneka, att
svenske konungen högeligen önskat, att den faststälda tiden gått
till ända och att han gärna velat på något sätt bringa klarhet i
Frankrikes, sin forna bundsförvandts, intrasslade affärer. Anhållan
om en restitution af de lutherska kyrkorna i Schlesien hade kanske
varit en tillräcklig förevändning för en förlängd vistelse i Tyskland,
om icke denna anhållan beviljats utan minsta motstånd eller
svårigheter. Konungen beslöt nu att tåga rakt in i Ryssland för att där
så fort som möjligt afgöra saken vare sig på grund af sin vanliga
vapenlycka eller någon revolution i landet, hvarefter han ämnade
åter uppträda på krigsskådeplatsen i Tyskland i egenskap af medlare
med stöd af de segerrika och då i hela Europa fruktade svenska
vapnen.
Svenskarne, som hittills varit härdade och vana vid arbete, hade
emellertid förvekligats under det år de tillbragt i overksamhet och
bekvämlighet i Sachsen. De voro ytterst medtagna, då de
tillryggalagt den långa vägen från Sachsen till ryska gränsen. Hjältekonungen
var den ende, som icke dukade under för trötthet och som icke lät
afskräcka sig af några hinder eller af att hans trupper mer och
mer sammansmälte. Ryske tsaren drog sig allt längre och längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
