Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
PONIATOV8K18 BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
svarade med nya ohöfligheter, tilläggande, att om någon vågade braka
våld mot honom, skulle han nog veta försvara sig. I detta ändamål
försåg han sig med pikar och musköter och barrikaderade sitt hus.
Han beredde sig med ett ord till att enligt sitt förmenande
upprätthålla folkrätten och den värdighet hans ämbete kräfde. Stött
öfver det svar han erhållit, sände storvisiren 50 janitsjarer för att
med våld taga slafvarne från Neugebauer. Dennes hotelser
förstummades i ett nu. Vid anblicken af janitsjarerna räddade han
sig i största hast, flyende öfver hustaken, till holländske
ambassadören, hos hvilken han anhöll om att få medfölja några holländska
skepp, som stodo i begrepp att afsegla. Slafvarne fördes inför
visiren, som efter att hafva till dem ställt åtskilliga frågor,
utbetalade den erforderliga lösesumman för fyra af dem, hvilka, sedan
de på detta sätt blifvit inlösta, blefvo turkar och af visiren frigåfvos.
Den femte anhöll om att få återvända till sin förre herre, hvilket
visiren också tillät honom1.
Då svenske konungen tog sin tillflykt inom sultanens område,
var han ingalunda betänkt på att länge kvardröja där. Han ämnade
alljämt återvända till Polen. I denna afsigt sände han öfverste
Gyllenkrona [o:Gyllenkrok] till podoliska gränsen. General Volkonski,
som med ses tusen ryssar förföljt konungen ända till stranden af
Bug, men icke kunnat passera floden, öfverföll Gyllenkrok och förde
honom och allt hans folk fångna till en by vid namn Czernica
[Czarnovitz] i Valakiet. Konungen beslöt att använda detta ryssarnes
infall i sultanens stater som ett medel att förmå Porten att hämnas,
att väpna turkarne mot ryssarne. Han lät skrifva till sin minister
i Konstantinopel, att denne skulle klaga inför sultanen och visiren
öfver hvad som händt. Men som hr Neugebauer hvarken åtnjöt
anseende eller var tillräckligt snillrik för att utföra detta uppdrag,
lyckades ryske ambassadören, oaktadt svenskarnes tillfångatagande
på turkisk mark, genom frikostiga penningeutdelningar få freden
bevarad genom ett edikt, som visiren lät offentliggöra öfver hela
landet. Hr Neugebauer underrättade konungen i bref därom, sägande,
att storvisiren förrådde hans intressen. Han bifogade äfven en
mängd falska uppgifter angående affären med de fem livländska
slafvarne.
Sultanen skickade under tiden till konungen 25 de vackraste
hästar, af hvilka en var så praktfullt utstyrd, att hans mundering
uppskattades till minst 100 tusen daler. Denna skänk åtföljdes af
en dylik från storvisiren, nämligen fem dyrbart munderade hästar.
Då paschan i Bender och grefve Poniatovski från Konstantinopel
erhöllo underrättelse om att hästarne voro i antågande, meddelade
de detta till konungen. Denne vägrade bestämdt mottaga visirens
gåfva, och när paschan på allt upptänkligt sätt sökte öfvertyga honom
om att en vägran kunde kosta honom lifvet, blef konungen vred och
1 Historien berättas något olika hos Norberg, II, s. 31, som särskildt ej
känner till Nengebaners flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
