Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
öfversikter och granskningar
ligen logiskt sammanhang i stort och smått, en lugn och jämn —
stundom kanske en smula tung — framställuing och framför allt en
sträfvan att i detaljforskningen se ett medel och ej ett mål; en
sträfvan hvilken i och för sig synes oss vittna starkare om
vetenskaplig begåfning än det finaste väderkorn att uppsöka och det skarpaste
öga att mikroskopera fakta.
Men ju rikare på verkligt innehåll en vetenskaplig framställning
är, desto flere möjligheter till meningsskiljaktighet erbjuder den. Oin
anmälaren därför i mångt och mycket har invändningar att göra emot
förf., så ligger redan häruti ett erkännande af den rikedom på
synpunkter som denna afhandling gömmer. Eggelse till tankeverksamhet
hos läsaren är ju i och for sig e.tt kriterium på ett arbetes värde,
äfven om tankarne ej alltid kunna bindas vid den af förf. angifna
riktningen.
Så synes förf., ehuru i allmänhet kritiskt sen att draga slutsatser,
stundom glömma sin vanliga försiktighet och helt hastigt bestämma
sitt omdöme. Vi finna ett sådant fall på s. 4 f., där förf.
vindi-ceror den åsikten, att på 1600-talet rådets samtycke i regeln
inhemtades vid rådsherreutnämning, och för detta påstående stöder sig
dels på debatten i rådet "/3 1648, då Kristina lät rådet votera
angående Salvius, dels på ett yttrande i rådkammaren af Per Brahe
»,„ 1660. Men nu är väl att märka, att fallet Salvius alltigenom
bär prägeln af undantagsfall. Dels var det här frågan om att
införa en »vanbördig» i rådsherrarnes lysande krets; dels var ju det
hela ett politiskt schackdrag emot Oxenstjernorna, rikskanslern hade ju
engång rent af gjort Salvii utnämning till kabinettsfråga. Detta
for-klarar, hvarför drottningen den gången kunde hafva särskildt intresse
att lära känna sina rådsherrars mening och pröfva makten af sin
personlighet öfver dem,1 men däraf följer ingen bevisning för vanliga
fall. Hvad åter beträffar Per Brahes yttrande, så är dess mening
icke så alldeles klar2 och behöfver i hvaije fall icke antyda
medverkan af rådakorporationen som sådan. Brahe betygar ju också
uttryckligen, att Karl X icke tillät någon medverkan af rådet. Det
synes sålunda anm., som vore det ej förebragta nog starka skäl för
att i rådets medverkan vid kompletteringen af sina leder under
1600-talets förra hälft se något annat än tillfälliga undantagsåtgärder och
af rent privat natur.
Ett annat fall, där förf. såsom själfklar framställer en, minst
sagdt, tvifvelaktig åsikt, står på s. 111. Det gäller här böndernas
ställning till rådsvalet. Förf. anser dem, ehuru från själfva förslags-
1 Jfr Odhner i Hilt. Bibi. II, 357 ff. Häraf förklara» äfven, hum sälen
kunde uppfattas som en stor seger för drottningens myndighet, hvilket väl varit
olämpligt, om hon gifvit ett prejudikat til) skada för det knagliga prerogativet.
Se Channt i hrcf till Mazarin ’/,, april 1648, anf. st. s. 365; Odhner ibm, a. 357.
1 Hans (af förf. förkortade) ord föllo nämligen därhän, att »ander konung
Oustaf Adolfs tid hade rådets medlemmar vanligen blifvit valda pà riksdagarne
och disputerades därom mycket med Riksens ltåd» (Tham, I, 95).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
