Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stavenow, om r1kshådsvalen under frihetstiden
3
rätten uteslutne, ega ’gifven rätt att höras och yttra sig; i alla frågor
sora med valet hade sammanhang; ty UF stadgar icke uttryckligen
annorlunda, och dessutom var rådet ständernas, ej de tre högre
ståndens, fullmäktige. Denna tankegång synes aum. hvila på en falsk
förutsättning. Om RF:s tystnad skall bevisa böndernas rätt, så inåste
först kunna uppvisas, att grundlagen verkligen utgår från principen
om alla 4 ståndens likaberättigande. Men detta torde icke lyckas.1
Då frihetstidens grundlag — ursprungligen skrifven utan böndernas
medverkan, hvarför de ock 1719 ville -»stryka på foten och resa hem»
— stadgat former, hvarigenom bönderua förnekas rätteu att inverka
på rådsvalet liksom att sitta i Sekr. Ut sk., så måste den härvid utgå
från den tanke, som en af dess stiftare (Conrad Ribbing) den
1719 uttalade i SU, att bönderna »uti arcanis reipublicæ et
oeco-nomicis intet böra hafva något votum» (prot. hos Cederschiöld);
och från samma ståndpunkt var det, som SU den »/j 1720
underkände böndernas anspråk (s. 1P9). Någon generell regel om
bondeståndets likaberättigande med de andra stånden finnes sålunda icke;
men i stället hafva vi här kommit på spåren en annan genomgående
tanke i grundlagen: stadgan om böndernas uteslutande från rådsvalet
är direkt sprungen nr ett grundlageus misstroende till böndernas
kompetens att förstå sådana saker; och är det så, då hvilar onus probandi
på den som vill vindicera bönderna grundlagsenlig rätt att deltaga i
något enda hithörande ärende. Härför, oin rådet är ständernas
fullmäktige — hvilket uttryck icke förekommer i grundlagarne och
därför icke i och för sig kan vara någon grund för statsrättsliga
deduktioner — så är detta just i den mening, som g 12 angifver
genom ordasättet att "ständerna» skola föreslå kandidater på det viset
att endast 3 stånd deltaga: således en speciell tillämpning af den
tanke, som sedan skrefs i RO § 17, att hvud de flesta stånden falla
uppå, det gäller för »ständernas» beslut.2 Anm. for sin del betraktar
det sålunda som ett afsteg från frihetstidens statsrättsliga principer,
att bönderna fingo säte i vissa protokollsgranskande deputationer,
liksom hau förklarar dc af förf. meddelade precedensfal]en från 1723,
1727, 1739, 1746 (s. 111 f.) ingalunda såsom tillämpning af någon
böndernas rätt, utan helt enkelt som politiska medgifvanden af de
högre stånden, då de ej kände sig uog starka att fasthålla statsskickets
konsekvenser (jfr ss. 27, 41).
Afhandlingen är byggd i fem hufvuddelar, först vilkoren för
rådskompetens enligt grundlag, så vilkoren enligt allmänna meningen,
därpå ständernas och konungens respektiva befattning med sjelfva valet,
1 Om ett frö till en dylik generell regel knnnst npåniB i g 36 RF 1719,
dir det heter att ständerna skola med enhälligt samråd besluta, så försvann
äfven det i 1720 års HF, hvars motsvarande g 45 har formuleringen inbördes
samråd.
1 Jfr det betecknande yttrande på 1761 års Riddarhus, som af förf.
meddelas på s. 105, n.: »tvä stånd kunna ej gilla en kandidat, som då skulle sakna
1 3 af ständernas fulla förtroende, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
