- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
22

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

CLAES FREDRIK HORN

gift, men jag bemöttes nu så brutalt att jag förleddes i min
ifver draga på sabeln, men hejdade mig och afreste lydigt till
regementet, lemnande nu en öppen fullmakt i min mosters
händer att genom af henne valdt ombud taga reda af förmyndaren,
och dermed var min ruin beredd. Min hela välfärd hade
lätteligen kunnat vara förlorad genom uppträdet med chefen, hvarpå
icke saknades vittnen. Beredd således att möta dennes ovilja,
beväpnade jag mig med den fräckhet jag ansåg bäst att använda
mot denne lika fege som brutala öfversittare.

Då chefen alltså återkom till Örebro, efter att hafva
genomgått en svårare operation för sten, och officerscorpsen uppvaktade
honom, undanhöll jag mig, till dess kamraterna voro afskedade.
Jag inträdde då djerft för honom och fann straxt min
öfverlägsenhet i enrum, ty han darrade synbart af förlägenhet; det
var så hans sed. På tillfrågan hvad jag trodde mig hafva att
af honom vänta, svarade jag kallt: allt hvad som kan följa på
ett subordiuationsbrott, men, om också stupstocken stod framför
mig, skulle jag ej ett ögonblick hesitera att soiu sig bör bemöta
ovett och skällsord äfven af den högsta förman. Jag tillade, det
jag icke ämnade af honom begära någon förlåtelse och att han
kunde huru strängt som helst straffa mig på sätt, som anstod en
officer och adelsman att tåla. Det slöts med en förmaning att
taga mig till vara och jag lofvade vara en lydig tjenare, men att
aldrig tåla misshandling. Jag blef också från denna stund fredad
från Aminoffs glosor, men desto strängare efterhållen i tjensten.

För att ge ett begrepp om denne Aminoffs hållning som
officer och chef kunna flere anekdoter berättas. Arresterad af
sin major vid revolutionens utbrott i Örebro, hade han tvenne
husarposter vid sin dörr. Befriad af Adlersparre skyndade
Ami-noff till Stockholm och inbillade riksföreståndaren att han varit
medverkande vid revolutionen. Han fick likväl icke
regements-befälet åter förrän vid vår afmarche från Stockholm. Nu hände
att under lägret 1812, då främmande kavalleriöfverstar besökte
Aminoff (det var i Mosås under Örebro riksdag) och denne tyckte
sig finna, att honnörsposten skickade sig illa, utfor Aminoff i
allas närvaro med grofva skällsord efter vanan mot karlen och
yttrade bland annat: »Din hund, du har väl aldrig förr postat
för mig». »Jo», svarade husaren, »det har jag gjort för generalens
dörr i Örebro». Aminoff blef synbart flat, och hans officerare
skrattade deråt hjertligen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free