Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87 ännu en gång kari. xii:s död
•löjtnant, två underofficerare, en tambur och trettio soldater, kunde
man göra sig en föreställning om det motstånd, som den väl
försedda hufvudfästningen skulle bjuda. Samma dag fortsattes
arbetet med löpgrafven, och natten mot den 29 börjades en ny
linie emellan Gyldenlöwe och fästningen, ungefär 300 steg från
■den sistnämnda. Natten mot den 30 drogs denna linie längre
fram, så att den var fästningen mycket närmare. Den 30
november hvilade arbetet på förmiddagen, utom i så måtto att
linien »förbättrades» af 100 man.
Hurudana voro nu utsikterna för belägringen och fälttåget?
Man hade kommit fästningen så nära, att bresch-batterierna voro
ämnade att anläggas den 1 december, och den löpgraf, som skulle
föra till dessa batterier, påbörjades den 30 november på aftonen.
Alla Karls officerare, från de högsta till de lägsta, voro
öfver-tygade om fästningens fall inom kort tid. Så yttrade sig
fältmarskalkarne Rehnsköld och Mörner,1 så ledaren af
belägringsarbetet öfverste Maigret, så fortifikationslöjtnanten Carlberg. Den
-ende i svenska hären, som tyckes ha tviflat om denna utgång,
var Karl själf. När öfverste Maigret den 30 november sade
lionom: »Inom åtta dagar lämnar jag Eders Maj:t fästningen
eller mitt hufvud», svarade konungen: »Vi få se».
Fästningskommendanten lämnar i sin rapport oafgjordt huru en storm
skulle hafva aflöpt. Men sakkunniga personer, som efteråt
studerat belägringen från alla sidor, ha yttrat starka tvifvel om,
att Karl XII, med den makt, som stod honom till buds och
under förhandenvarande omständigheter, skulle kunnat taga
fästningen.2
Därmed må nu vara huru som helst, säkert är, att alla,
som yttrat sig om möjligheten att bibehålla fästningen, om den
■en gång tagits, samt andra eröfringar däromkring, ansett detta
omöjligt. Så yttrade sig enhälligt krigskonseljen i Tistedalen
-den 1 december.8 På ort och ställe var denna åsikt så allmän,
att man nästan förvånas öfver den kraft, som i strid mot
densamma kunde drifva belägringen framåt. Ett bevis på åsiktens
1 I skrifvelse till riksråden den 1 dec. 1718 (Norske Saml., Bd. 2, S.461).
2 Den nuvarande kommendanten i Fredrikshall, hr öfverste Broek, som både
1 följd af sin ställning och af särskilda omständigheter, måBte grnndligt sätta sig
In i frågan, är af denna åsikt, som därför måste väga ganska tnngt. Öfverste
Broek var den officer, som på Karl XV:s befallning åren 1859—60 genomgick alla
berättelserna om belägringen och verkställde gräfningama i löpgrafvarna. (Skrifvet
före 1882.)
1 Rehnskölda och Mörners anförda bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
