Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ÅNNU EN GÅNG KA eL XII:S DÖD
norra sluttningen af den jordås, hvilken förenar de bägge
bergkullar, på hvilka Fredrikshalls fästning och Gyldenlöwe äro
belägna, och hvilkens södra sluttning långsamt sänker sig mellan
bägge bergkullarna. Antingen måste de nu gå utöfver backen,
omedelbart nedanför hvilken de då skulle komma in på
landsvägen österut från Fredrikshall längs med Tistedalsälfven, men
alldeles i närheten af staden, eller måste de vända om och söka
en annan väg emellan Gyldenlöwe och älfven. Carlberg och
Schultz blefvo villrådiga, läto nedsätta båren och gingo afsides
för att rådslå. De fruktade, att på landsvägen så nära staden
träffa på danska patruller, hvilka som oftast gingo där. Men
efter öfverläggning beslöto de att gå utföre jordbacken hellre än
att vända om. Carlberg förmanade soldaterna att bära båren så
aktsamt, att den döde käcke officeraren icke fölle af, och så
satte de sig i gång ned efter snedden af backen. Carlberg och
två soldater gingo och höllo emot den lutande båren, men jUBt
på det brantaste stället af backen hvälfde den döda kroppen
öfver åt den lutande sidan, så att den föll i armarna på
Carlberg, hvilken dock med understöd af sina två medhjälpare
hindrade den att falla på marken och genast upplyfte den på båren
igen. Men de bägge lösa kapporna samt Sicre’s hatt och peruk
föllo af konungen.
Nu hade vädret blifvit klart och månen hade stigit ett godt
stycke öfver horisonten saint lyste starkt emot backen, där det
sorgliga tåget nu stod stilla. Då igenkände soldaterna konungen,
och började under stor bestörtning sorla och beklaga sig, sägande
till Carlberg: det är en helt annan man än I har sagt, huru
skall det nu gå jned oss, och annat dylikt. Detta gjorde
Carlberg och Schultz något bekymrade, men den förre befallde
soldaterna hålla munnen och icke understå sig att tala ett ord mer,
hvarpå de tystnade. Peruken och hatten sattes ånyo på likets
hufvud så godt det kunde ske där på stället, och kapporna lades
öfver kroppen, hvarefter den återstående delen af backen till—
ryggalades; sedan bragtes kappor, hatt och peruk bättre i lag.
Därpå bars liket först till batteriet och därifrån till Tistedalen.
Vid ankomsten dit nedsattes båren på gatan utanför öfverste
Dalheims kvarter, 50—60 steg från det hus, som konungen for
sig intagit, soldaterna fingo vända om, med tack för hjälpen,
förmaningar till tysthet om hvad som egt rum och fem
mynttecken till drickspenningar, så mycket Carlberg kunde åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
