Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS VON OELREICH SÅSOM CENSOR LIBRORUM 139
gärd. Gjörwell blef därför varnad af kanslikollegiet, som »ehuru
det flera resor förut låtit erinra censor om, hvad han vid
censuren borde iakttaga», nu ånyo ansåg nödigt gifva honom en
föreställning.1 På sådana sparades icke. Den 18 jan. 1757 blef
Oelreich åter varnad, därför att med hans tillstånd åtskilliga
stridsskrifter utkommit mot domprosten Ljungbergs grammatik. Det
hette, att. genom dylik kritik anständiga författare afskräcktes
från att framträda, men verkliga orsaken till kollegiets ingripande
till Ljungbergs förmån skall enligt Gjörwell2 hafva varit hans
politiska förtjänster.
Men det skulle blifva allt för långt att närmare redogöra
för alla de mål, som väcktes mot Oelreich på grund af hans
sätt att handhafva censorssysslan. Jag förbigår således
förhandlingarna om t. ex. ett tal af prästen C. A. Rutström eller en
katekes af den ifrige riksdagsmannen prosten Hjortsberg för att
något utförligare redogöra för hvad som sammanhänger med målet
mot B. Bergius’ anekdotsamling »Små Saker», hvilket företer mera
af intresse.
1 den nämnda, anonymt utgifna samlingen läses (IV: 123)
följande:
»A monsieur, monsieur né de Öfver- Amiral né de
Öfver-Commendant, né de Baron, né de Landshöfding, né dè Riddare,
né de Commendeur. né de Svärds-Orden, né de Siöblad, né de
Marsvinsholm.
Denne utanskrift var utaf en skräddare i Malmö skrifven,
och fick till svar denne, som följer;
A monsieur, monsieur né de Sax, né de Wax, né de Syl, né
de Pryl, né de Nål, né de Stål, né de Trå, né de Skrå, né de
1 En person, «om gjorde konsistoriet i Stockholm mycket bekymmer var
Erik Ekholm, en tid utgifvare af den ofvannämnda tidskriften Svenska Mercurius.
Han tröttnade ej att till konsistoriets granskning inlämna sina i hernhutisk anda
författade teologiska traktater. Blefvo de förbjudna under en titel, döko de strax
&ter upp under en annan. En gång beskylde Ekholm kyrkoherden A. Pettersson
för att hafva uttalat kätterska åsikter i predikningar, som med konsistoriets censur
utkommit.’ I en af hans klagopunkter hette det, att P. i en predikan kallat Kristus
skapare 14 gånger, men frälsare blott 4, hvilket syftade på, att konsistoriet förbjudit
en pietistisk skrift, där dessa uttryck förekommit i omvänd proportion. P. antydde
i sut svar, att E. ej var rätt klok, och befängdt var det verkligen, då E. en gång
tog sig för att »citera» hela konsistoriet inför kämnärsrätteo och anhålla om
handräckning härtill af justitiekanslern. Denne afslog den begärda åtgärden såsom
»alldeles otjänlig». Se om dessa förhållanden kanslikollegiets protokoll d. 2,/n
och Vi» 1758 samt G ah ms Samlingar om förbjudna böcker, T. 7—8 passim.
2 Bref till Schönberg d. Ä/a 1757 (på Kgl. Biblioteket).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
