Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELTRAKTATEN 39
denna regerings rättmätighet. Men ej heller de af kommissarierna
framlagda förslag innebära ett sådant erkännande eller ett uppgif-
vande af Kielfreden. Kristian Fredrik skulle i händerna på natio-
nens representanter nedlägga de rättigheter, han af nationen emot-
tagit, och använda sin inflytelse öfver folket för att förmå det att
samtycka till föreningen. Häruti låg naturligtvis alls icke, att
nationen kunde göra som den behagade i den mening att, om den
sade nej, Kieltraktaten skulle hafva förfallit. Det var önskvärdt
att nationen frivilligt samtyckte. Men om den icke gjorde det, så
stod Kieltraktaten lika fullt kvar. Kristian Fredrik skulle förbinda
sig att afträda från skådeplatsen. Men då han kunde anses bundit
sig till den norska nationen, så skulle han få den formella tillfreds-
ställelsen att inför nationens representanter nedlägga sin makt.
Mera ligger icke i dessa villkor. Då de icke antogos utan möttes
af motförslag, besvarades dessa af en not med fraser om svenska
konungens ädelmod m. m. — jag kan ej finna att hr Y. N. på
något sätt visat oriktigheten af detta Björlins omdöme — och så
reste kommissarierna. Att de sedan hos Carl Joban yttrade sig till
förmån för de norska motförslagen, må vara sant. Men då Carl
Johan icke antog dessa, så följde därpå icke någon förklaring från
någon af de fyra stormakterna, att den nu ansåg sig löst från sina
fördragsenliga förpliktelser till Sverige. England t. o. m. under-
stödde Sverige alltfort genom blokad af Norges kuster. Något från-
trädande af fördragen eller uppgifvande af Kieltraktaten ligger så-
ledes hvarken i stormakternas eller deras kommissariers handlingssätt.
En annan sak är att kommissariernas tillmötesgående uppträdande
i Kristiania kan där hafva väckt vissa förboppningar och stärkt
modet, därigenom motverkande kommissariernas egentliga uppgift,
eller att Carl Johan, hvars karakter ägde drag både af misstänk-
samhet och försiktighet och som icke hade någon stor tro till på-
litligheten af politiska löften längre än det egna intresset bjuder,
kan af kommissariernas ord hämtat ökad anledning att vilja skynda
med det slutliga afgörandet, innan någon vändning i stormaktspoli-
tiken bann att inträda. Hufvudskälet till Carl Johans eftergifvenhet
torde väl dock varit hans insikt att en förening med ett missnöjdt
Norge för Sverige skulle vara en källa mera till svaghet än till styrka.
Hr Aubert, juristen, uttrycker sig i denna punkt försiktigare.
Han säger ej mera än att man i kommissariernas förslag allaredan
bar >i spiren den anerkjendelse af det Norske folks suverenitet i
1814> som sedermera följde. Och i det ljus, som det slutliga re-
sultatet kastar äfven öfver det föregående, må ju dessa ord kunna
försvaras.
Äfven konventionen i Moss innehåller, så vidt anm. kan se,
icke å Sveriges sida något uppgifvande af Kieltraktaten. Kristian
Fredrik ville icke erkänna Carl XIII såsom redan konung af Norge,
och Carl Johan vägrade godkänna hvarje uttryck, som kunde inne-
bära ett erkännande af Kristian Fredriks konungavärdighet eller hans
rätt att regera. Skulle konventionen komma till stånd. måste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
