Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade varit en stor, djup passion. Svartsjukan
anställde fruktansvärda härjningar i hans inre,
förvrängde hans godmodiga syn på världen, förskämde
lifvet för honom, kom honom att känna
vedervilja för allt, stort som smått, arbete som
förströelser, på samma sätt som husmanskost och
läckerheter äro en lika motbjudande, när man har
dålig smak i munnen. Han blef vresig,
människo-fientlig, loj, föll synbart af och fick på några
månader ett helt ^nnat uttryck i sin blick, kring
munnen och i rösten.
Hans lycklige rival hade förlofvat sig och
giftermålet följde snart därpå, inom mindre än ett
halfår. Flickans far var förmögen, och det talades
om att det skulle blifva ett storartadt bröllop.
En vecka före den till bröllopet utsatta dagen
träffade Hans Häger en bekant, med hvilken han
tidtals varit mycket tillsamman. Det var en för
detta grosshandlare, numera possessionat, vid namn
Stuhr, berömd samlare af gamla gravyrer och
ansedd för ett original. En lång och mager gubbe
med ett hoptorkadt ansikte, en blick, hvars uttryck
man aldrig riktigt kunde komma på det klara med,
icke därför att den var ostadig, utan därför att
den tycktes tala två, hvarandra motsvarande språk
på en gång, och en smal, skarpt tecknad mun som
aldrig log. I sina yttranden kunde han vara
torrrolig nog, och var en både ifrig och eftersökt
sällskapsmänniska; var mycket hjälpsam såväl i råd
som dåd, men hade några mycket bittra,
oförsonliga fiender, utan att någon visste på hvilket sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
