Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans närvaro återhållna förskräckelsen ut som
en feber. Han kastade sig ner på marken och
klamrade sig fast i gräset, under det hela hans
kropp skakade som i frossa och tänderna
skall-rade mot hvarandra. Han såg åter framför
sig Olsons af vrede uppsvälda ansigte, han
tyckte sig åter gripas af hans jernhårda händer,
för att i nästa ögonblick krossas mot marken,
och gång på gång grep honom samma
ohejdade ångest som då. Men slutligen lade sig
en matt domning öfvet hans leder, och han
låg alldeles stilla, njutande af ett
välbehag-ligt lugn.
Då började en mängd orediga känslor
röra sig inom honom, känslor, som han aldrig
förr erfarit och som han tyckte ville spränga
bröstet på honom. Och slutligen samlade de
sig till det medvetandet, att han var den
olyckligaste menniska på jorden, och han brast ut
i snyftningar.
Han gret länge och ymnigt, så att marken
under hans hufvud blef fuktig af tårar. Och
under gråten framträngde minnet af Olsons
sista, vänliga ord, han upprepade dem för sig
sjelf och kände sig tröstad.
Då han slutligen reste sig upp och gick
hemåt gården, var det honom, som om han
blifvit befriad från en plågsam börda. Det
var liksom ljusare, klarare inom honom, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
