- Project Runeberg -  Barndomsminnen från 70-talets Hudiksvall /
128

(1930) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad jag minns av 70-talets »Hudik» av Carl Sundberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

Några av våra upplevelser och äventyr kunna
kanske roa dem som voro med och ännu leva.

Från en av våra utfärder fick jag ett synbart minne
för livet. I gröngräset skulle jag öppna en saftbutelj.
En flisa av halsen skar av ett: stycke hud på toppen
av mitt högra pekfinger. Den avskurna fliken hängde
kvar vid fingret på en trådfin stjälk. Jag hann ej
verkställa min tanke att rycka bort hud fliken, förrän en
av flickorna — Emma Nygren tror jag det var -—
resolut hindrade mig, lade huden till rätta och band
om. Den läktes också fast, men ett ringformat ärr
vittnar än i dag om lyckan av omvårdnad av små fina
händer.

En annan gång voro vi, en hel skara ungdomar,
bjudna till Hilda Wallclins hem,, prostgården i Bergsjö. Vi
reste med en kustbåt från staden. Vid debarkeringen
till Gnarps brygga fick jag i uppdrag att bära ner en
flickas koffert. All right — det var den rätta! Men
när min väninna vid ankomsten på aftonen öppnade
sin koffert — låsen gingo bra — fann hon i den
endast papper, rättegångshandlingar. Hildas bror, Pelle,
redan medicine kandidat, klarade emellertid situationen.
Nästan i sken åkte han på kvällen till Sundsvall, och
hörde sig för på alla hotell, om där fanns en jurist
från Stockholm. Mycket riktigt, på ett av dem fanns
en förtvivlad man, som dagen efter hade en viktig
affärsrättegång i staden, men när han på kvällen skulle
ta fram sina handlingar ur kofferten fanns där allt
annat än papper. Nu var han dock räddad, och Pelle
blev sedan vår rådgivare i tvistiga ärenden.

Det dansades endast sällan bland oss, åtminstone
där jag, som inte kunde konsten, var med. Jag blev
kanske inte bjuden då, obehövlig och besvärlig, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hudik70/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free