Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Några nostalgiska erinringar om storskalighetens framträngande - 1. Kooperationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Sjögren efter ett övertaget privat företag.
Det är som med partiets huvudtidning i Stockholm. Ursprungligen
— ända från August Palms tid för nästan 100 år sedan — hette den
sanningsenligt "Social Demokraten" och överst på första sidan bar den
vignetten "Frihet Jämlikhet Broderskap". Först tappades vignetten
bort, sedan döptes tidningen om till "Morgontidningen", och till slut
försvann den alldeles. Skämdes man för de ideal som burit rörelsen?
Eller gjorde man bara den kalkylen att deras döljande skulle locka nya
prenumeranter utan att förlora de gamla trogna?
Jag menar nog att den kooperativa rörelsen, vars ledande
tjänstemän alltmera sällan vuxit upp inom rörelsen som från början
springpojkar eller bodbiträden och insupit dess nedärvda strävanden, nu
behöver en inre upplysnings- och uppfostringskampanj bland alla sina
anställda om kooperationens ideal och principer. Att hålla rörelsen
lönande är viktigt och har alltid erkänts vara det. Men inte som enda
riktmärke.
I andra delen av boken skall jag ha anledning att diskutera hur
löntagarorganisationerna under senare årtionden utvecklat ett intresse
för politiska program långt utanför själva löneintresset. Kunde vi inte
ha väntat att också konsumentkooperationen skulle ha trätt fram mera
ofta och kraftigare för både de allmänna och särskilda
konsumentintressena och inte bara ha nöjt sig med att hålla hård konkurrens med
de privata butikskedjorna?
Redan på trettiotalet hände det ibland att Ernst Wigforss och jag
diskuterade, varför konsumentintressena även hos oss i Sverige där
kooperationen redan då var så stark, fick så svagt försvar.
Nu frågar jag mig t ex, skulle inte den kooperativa rörelsen känna
varmt ansvar för de åldrande befolkningarna i avfolkningsdistrikten?
Som jag ser det, borde den å deras vägnar rentav kunna kräva
tillräckligare statsanslag för att dessa orter skall kunna behålla närbutiker och
ge dessa möjlighet till hemskickning. Och den skulle så vara beredd att
inte själv så ofta lägga ner sina butiker i dessa områden utan att i stället
anse det som en viktig uppgift att i konkurrens med privata
butikskedjor vara med att möta de gamlas alltmer kännbara levnadsproblem i
glesbygderna. Detta är alltjämt en försummad sak i vår välfärdspolitik.
Kooperationens utveckling är en del av det ofantliga ekonomiska
framåtskridande som inträffat under min livstid. Det skall inte
bestridas. Den har haft en i hela världen enastående framgång och har sedan
länge omkring en femtedel av detaljhandelns omsättning och en
fjärdedel av livsmedelshandeln, som den nu kämpar att behålla. Den har
ofta varit prisledande och ibland dramatiskt pressat ned priserna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
