Note:
This work was first published in 1982, less than 70 years ago.
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Några nostalgiska erinringar om storskalighetens framträngande
- 4. Offentliga byggnader
- 5. Rivandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitet vi fått i Frescati.
Hur kan det finnas en svensk arkitekt, som ställt sitt tekniska
kunnande till förfogande för byggandet av detta hopträngda, vanskapliga,
nakna och funktionellt otjänliga byggnadskomplex ute på Frescati?
Och hur har det kunnat ske utan en proteststorm från hans kolleger,
från professorerna eller rentav studenterna?
Men den direktare frågan har jag redan formulerat. Vad har hänt
arkitektkåren, som avstått från den politiska roll många av deras
föregångare på trettiotalet krävde för sig: att leda en samhällsdebatt för det
mänskliga och sociala intresset att bygga för större lycka och
gemenskap mellan människorna i samhället?
5 Rivandet
När jag som handelsminister omedelbart efter andra världskrigets slut
sommaren 1945 flög till Warszawa var det för att säkra oss fortsatt
tillförsel av kol, varpå vår energiförsörjning då berodde mycket mer än
senare, och för att förmå den polska regeringen att avstå från att kräva
betalning i efterhand för allt det polska kol vi fått under kriget och
betalat för till tyskarna, deras förtryckare. Jag lyckades i båda
hänseendena. Den senare förhandlingspunkten hölls av förståeliga skäl strängt
hemlig och har gjort det ända till nu.
Liklukten stod frän från ruinerna. Innan tyskarna i sin reträtt fått
lämna staden — medan ryssarna stod avvaktande utanför — hade de
på ett djävulskt sätt placerat sprängladdningar inuti husen, så att de
skadade yttermurarna stod kvar skalade och tomma, utan innanmäte.
Med traktorer hade de dragit upp ur underjorden rör och ledningar.
De hade gjort detta arbete särskilt effektivt i stadens gamla och
traditionsrika kvarter.
Den dåvarande polska regeringen hade likväl redan beslutat att
delvis med hjälp av bevarade ritningar och målningar deras huvudstad
Warszawa skulle återställas till vad den varit. Detta måste bli ofantligt
kostsamt. Jag minns jag tänkte, särskilt med hänsyn till de oerhörda
ekonomiska svårigheter landet hade att möta för att återuppbygga sitt
fullkomligt förödda näringsliv, att det kanske skulle ha varit klokare att
låta denna stad, som var helt i ruiner, stå som den var som ett sorgligt
monument över vad som gått över landet.
Men polackerna stod orubbliga i sin föresats. Regeringen var den
tiden ännu inte bragt helt under den ryska likriktningen. Men även de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hurstyrs/0032.html
