Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den nya konstitutionen - 18. Ett sådant nypåhitt - 19. Grundläggande fri- och rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillkomsten av en sådan regering med ytterligt liten förtroendebas var
ett direkt resultat av att den korta valperioden lagts fast.
När efter 1979 års val vi åter fått en borgerlig trepartiregering sprack
den igen våren 1981. Egentligen önskade en stor majoritet i riksdagen
— tre partier, de moderata, socialdemokraterna och kommunisterna —
ha nyval. Men att ha ett val så sent på den treåriga fasta valperioden
och med tre månaders uppskov enligt vallagen kunde inte vara
lockande för något parti. Efter långvariga förhandlingar träffade de moderata
då ett avtal med de små mellanpartierna att avstå från en nedröstning
så att en mellanpartiregering kunde få bildas.
Vallagen ändrades då så att dröjsmålet för framtiden inte blir mer än
femtio dagar. Men den ursprungliga vallagen vittnar om hur
meningen varit att den korta valperioden skulle vara inte bara fast utan så vitt
möjligt även obruten av mellankommande upplösnings val.
Tillsammans med de korta och fasta valperioderna och förbudet mot
extra val inom tre månader efter val, och därtill med den tendens till
jämvikt mellan två icke homogena partiblock, vilket var oväntat för
dem som skrev konstitutionen, blir nog detta originella och utförligt
formulerade regelsystem för regeringsnybildning efter val eller
regeringsavgång orsak till stora bekymmer inom den framtid som nu blivit
så oviss. Jag kan inte undertrycka min mening att hela detta
omständliga och formellt praktfulla regelsystem för säkrandet av ett
parlamentariskt styrelsesätt i landet är en juridisk mardröm och politiskt ett tokeri.
Ett annat och besläktat påhitt i den nya konstitutionen är införandet
av möjligheten att begära misstroendevotum. Där igen finner vi den
underliga bestämmelsen att för bifall till ett sådant yrkande skall
krävas, inte en majoritet av de röstande utan en majoritet av
riksdagsledamöterna. Detta nymodiga konstitutionella institut, tillsammans med
den fasta och korta valperioden och de underliga bestämmelserna för
regeringsbildning, måste ge upphov till en försvagning av den
normala och naturliga regeln att en regering skall avgå om den får
majoriteten mot sig i en viktig fråga. I bästa fall måste nog den nya regeln
bedömas som onödig klåfingrighet. Vi har aldrig upplevt ett på något
håll känt behov av den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
