Note:
This work was first published in 1982, less than 70 years ago.
Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VII. Stockholmsskolan
- 4. Kontakt med London School of Economics
- 5. En parentes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medarbetare att bry sig om vad vi i Stockholm hade tänkt ut.
5 En parentes
Låt mig i förbigående beröra den diskussion som förts i böcker och
tidskrifter här hemma, om hur pass mycket den socialdemokratiska
politiken hade tagit intryck av våra nya ekonomiska teorier. Det har
därvid bl a påpekats att i socialdemokratiskt tänkande i Sverige,
framför allt om arbetslöshetens bekämpande, dessa tankar funnits
förebådade tidigare, och att således Stockholmsskolan inte varit
inspirationen för den socialdemokratiska politiken. I den diskussionen, som jag
aldrig deltagit i, har förbisetts, att den äldre ekonomiska teori som
omfattades av hela det nationalekonomiska etablissemanget här
hemma liksom utomlands, aldrig kan ha verkligen begripits av vanligt folk,
även om de konservativt lagda fann det opportunt att åberopa den
som sakkunskap.
Att socialdemokratiska politiker under en konjunkturnedgång kunde
mena sig ha skäl att hålla uppe lönderna, låta staten ge understöd åt
arbetslösa och sätta igång offentliga arbeten och så öka totala
efterfrågan utan att i budgeten balansera de ökade statsutgifterna med högre
skatter, var begripligt. Kanske var det lika begripligt att deras
motståndare, högerpolitikerna och borgerligt sinnade personer i allmänhet å
sin sida var lyckliga att kunna lita till de äldre ekonomernas
förkunnelse att det inte kunde vara möjligt att på det viset lyfta sig själv i
skosnörerna.
Situationen var den i samhällsvetenskapens historia inte helt
ovanliga, att de lärda benhårt höll fast vid en teori som var uppenbart oriktig
och stred mot sunt förnuft. Denna teori var den s k Says lag: att totala
efterfrågan på alla varor och tjänster alltid var lika stor som, eller
rentav identisk med, totala utbudet, eftersom utbudet skapade en
efterfrågan.
I Genève 1930 och 1931 hade jag många kvällar vandrat med min
äldre vän och kollega, den mycket framstående nationalekonomen
Jacob Viner, medan jag på hans uppfordran försökte förklara, hur
utbud och efterfrågan kunde vara olika. Jag lyckades aldrig övertyga
honom, vilket han senare när vi träffats och talat om genèvetiden
frikostigt bekräftat.
Men inte bara socialdemokratiska politiker i Sverige utan bank- och
affärsmän och allt slags vanligt olärt folk överallt i världen visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:13:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hurstyrs/0167.html
