Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Partiet kunde ändra uppfattning - 5. Befolkningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda som inte 1935 kom med en partimotion på grund av boken.
Högerns motion bars fram som motion nummer ett vid riksmötet.
De borgerliga tidningarna hade redan inom en vecka eller två stora
engagerade anmälningar av boken, en livlig diskussion på ledarplats
men dessvärre än mer på slaskspalterna. Vi hade ännu den tiden en
stockholmstidning med namnet "Social Demokraten". Den teg som
muren under ett halvår, tills vår vän och meningsfrände Alf
Johansson, på eget initiativ fick in en anmälan av boken.
Så småningom förändrade sig ju våra partivänner och gjorde
långsamt en gradvis helomvändning, ibland med en del krumelurer. Den
svenska välfärdspolitik som därefter uppbyggts, huvudsakligen på
socialdemokratiskt initiativ, bevarar fortfarande i många hänseenden
en grundkaraktär som härstammar från förslagen och planerna i vår
bok, fastän mycket i början fick gå långsammare än vi velat och inte
alltid utvecklades precis som vi önskat. Boken skall komma ut i en
nyutgåva, eftersom problemet ju blivit högaktuellt igen i vår nya
befolkningskris, och vi har lovat att skriva en efterskrift.
I detta sammanhang har jag bara velat ge ett exempel på
socialdemokraternas förmåga under trettiotalet att hastigt och kraftigt ändra
inställning. Den inom det ledande skiktet som tidigast och mer
fullständigt ändrade sig i befolkningsfrågan var Per Albin, medan det tog
längre tid för Wigforss och Möller, som båda var mera fastvuxna i det
gamla enkla nymalthusianska kravet på bara födelsebegränsning. Det
välfärdsprogram som vi utförligt hade lagt fram, låg ju så helt i linje
med Per Albins dröm om det goda folkhemmet. Det är från denna tid
mitt särskilt nära förhållande till Per Albin daterar sig.
Födelsetalen gick ju upp och höll sig sedan högre ända in på
sextiotalet. Förklaringen till detta är osäker och öppen, liksom alltid vid
förändringar av nativiteten. Minskningen av arbetslösheten och den
därmed sammanhängande sänkningen av åldern vid första äktenskapets
ingående spelade säkert en roll i början, i någon mån också de
familjesociala reformer, som pådrevs av Befolkningskommissionen och sedan
långsamt förverkligades. De understöddes av kvinnoorganisationerna,
som hade en tid av hög verksamhetslust och inbördes samarbete, som
jag skall återkomma till.
För min del är jag övertygad om att boken och uppståndelsen kring
den också hade sitt direkta inflytande i enskilda familjer. Vi måste
erinra oss t ex att före befolkningsdebatten en havande kvinna rätt
allmänt ansågs böra hålla sig undan och knappast visa sig offentligt.
Däri skedde en omedelbar ändring. Mycket mera allmänt kom de
havande kvinnorna ut. Jag vet mig heller aldrig före den tiden ha sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
