- Project Runeberg -  Hvarför? och Huru? Nyckel till naturvetenskaperna /
107-108

(1890) [MARC] Author: Ebenezer Cobham Brewer, François Napoléon Marie Moigno, Henri de Parville, Thore Kahlmeter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läran om ljudet - III. - 199. Hvarför dämpas ej tonen i ett blåsinstrument, fastän man håller det i handen? - 200. Huru uppstå luftvibrationerna hos ett blåsinstrument? - 201. Hvarför hviner det i fönster- och dörrspringor, när det blåser? - 202. Äro alla blåsinstrument inrättade så som i stycket 200 omtalas? - 203. Huru uppkomma stämljuden hos menniskor och djur?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


199. Hvarför dämpas ej tonen i ett
blåsinstrument, fastän man håller det i handen?


Emedan instrumentets väggar ej vibrera,
såsom fallet var med en klocka, utan, som
vi sagt, den instängda, luften.

200. Huru uppstå luftvibrationerna hos
ett blåsinstrument?


Vi hålla oss vid redogörelsen härför hufvudsakligast
till orgelpiporna, emedan de äro
enklast. Hvad som säges om dessa, gäller
ock om andra slag af pipor.

Från en väderlåda inpressas luft genom
foten eller munstycket a (fig. 72) in i rummet b,
hvarifrån den utströmmar genom en smal
springa eller rits. Till följd af friktionen i den
smala öppningen råkar den utströmmande luften i
dallringar, hvartill ytterligare bidrager den skarpa
kanten eller »läppen» a. Dessa dallringar åstadkomma
ännu ingen ton, blott ett hväsande ljud
(särskildt tydligt i flöj ten). En ton uppstår
först derigenom, att bland denna massa dallringar
de, som hafva dertill lämplig takt, sätta luften
i pipan ofvanför läppen i vibrationer. Men en
dylik pelare kan ej vibrera på mer än ett
sätt, d. v. s. gifva en ton, så länge anblåsningen
sker på samma sätt; derför måste man
i ett orgelverk hafva en pipa för hvarje ton,
långa för de låga tonerna, korta för de höga.
I flöjten finnes visserligen blott en pipa, men
den kan så att säga göras längre eller kortare
genom att öppna eller tillsluta hålen, som
finnas anbragta längs dess sida. I messingsinstrumenten
åstadkommes de olika tonerna
både genom klaffar eller ventiler (analogt med
flöjten) och genom olika anblåsning. Vid
dessa instrument är ritsen, som fanns i orgelpipan,
ersatt af den blåsandes läppar.

illustration placeholder

Fig. 72. Flöjtpipor; A träpipa, B metallpipa.


201. Hvarför hviner det i fönster- och
dörrspringor, när det blåser?


Fönsterspringan gör här samma tjenst
som den fina ritsen på en pipa. Då det
blåser, pressas luften genom springan och kan
under gynsamma förhållanden
sätta luften på andra sidan om
fönstret i dallring. Ungefär af
samma skäl sjunger det i telegraftrådar,
om de sitta flere i
bredd, och vinden spelar igenom.

202. Äro alla blåsinstrument
inrättade så som i stycket 200 omtalas?


Nej, i en del blåsinstrument
ersättes ritsen af en vibrerande
tunga af metall eller tunt trä.
Hit höra de s. k. tungpiporna i
orgelverket, klarinetten, dragspelet etc.

illustration placeholder
Fig. 73.Tungpipa.


203. Huru uppkomma stämljuden hos
menniskor och djur?


Stämman uppstår i struphufvudet genom
den utandade luftens stöt mot stämbanden,
hvilkas starkare eller svagare spänning bestämmer tonhöjden.
Struphufvudet utgöres af
två halfcirkelformiga broskbildningar i öfre
ändan af luftstrupen (se fig. 74). Det framåt
riktade och största brosket har formen af en
sköld och kallas derför sköldbrosket, i dagligt
tal »Adamsäpplet», det bakåt vända kallas
ringbrosket. Vid ringbrosket äro fästade tvenne
trekantiga brosk, kannbrosken, hvilka kunna
vrida sig kring hvar sin axel. I vågrät riktning
tvärs öfver luftstrupen gå stämbanden, fästade
med sin ena ända i sköldbrosket och med
den andra vid kannbrosken. I följd af kannbroskens
vridning kunna dessa band närmas
eller aflägsnas från hvarandra (se fig. 75),
hvarigenom luften från lungorna får trängre
eller friare passage.

Stämbandens vibration åstadkommer sedan
ljudet, som på mångfaldigt vis kan förändras,
allt efter de olika sätt, hvarpå stämbanden
ändra längd, tjocklek och spänning.

Från ljudbildningen i struphufvudet är
ännu ett stort steg till menniskans tal eller
djurens läte. Dessa otaliga nyanser och klangfärger
åstadkommas förnämligast genom munhålan
och näsan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:43:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/huru/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free