Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var han hemma. Men Herre Gud, han hade det ju
inte klart för sig än. In i trädgården ett slag, så skulle det
väl gå att under ännu en liten promenad tänka ut hur det
skulle låta bäst.
»Fröken Jenny, ni ser nog hur det står till med mig. Är
det möjligt att ni, så fin, så bildad, så vacker som ni är, kan
hålla något litet af mig? O jag ...»
Nej, inte på det viset.
»Fröken Follin, jag är en simpel torparpojk ...»
Ack det visste hon ju förut! Om man skulle kunna säga
t. ex.:
»Ja, nu skulle jag bestämma mig för en af dessa två
egendomar. Men innan dess, ack Jenny, innan dess ...»
Det är ju möjligt att detta skulle kunnat bli en passande
inledning, men den blef emellertid aldrig använd.
Därborta i grottan under den stora boken sutto Otto och
Jenny. Han hade flyttat sig tätt, tätt intill henne och, trots
alla hennes protester och varningar att »någon kunde komma»,
slagit armen ett fast, säkert tag om hennes lif.
Johnsson bleknade. Så där brukade visst inte riktigt fint
herrskap göra här hemma i Sverige utan att de hade riktigt
kommit öfverens förut? Good dam! Där kysste han henne ...
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
— Kors, är herr Johnsson inte frisk? sa mamma Westberg
när man samlades vid middagsbordet.
— Nej ... jo ... tack ... nej, jag är visst lite förkyld.
— Men Herre Gud, herr Johnsson ser ju ut som själfva
döden, tyckte Gertrud.
— Jaha, jaha, jag tackar ödmjukast. Jag är verkligen
sjuk, och efter jag i alla fall tänkt resa i öfvermorgon så
kanske ... för att fråga läkare ... ja, det är visst bäst jag
ger mig i väg med samma.
Öfverstinnan hviskade åt Gertrud:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
