Hvita svanor / 11 (1916) Author: Fredrik Arvid Bloom Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O, dyra fosterland, du väna, sköna med dystra skogar, snöbetäckta fjäll; min barndomsvärld så skön med ängar gröna där själen var, som vårens första kväll; där lugna tjället låg vid tjärnens vatten oeh skogen stod så tyst, så allvarsam; där lång och ljus var hela sommarnatten, där blommor doftade vid furans stam. Hvad du är kär för mig i fjärran söder. Du vet ej du, hur hjärtat trår i mig, hur ögat tåras, och hur pulsen glöder, vid tanken att en gång få skåda dig. Ej kan du ana denna långa längtan, som bor i hjärtats djup, som själen tär! Ej kan du känna Svea-sonens trängtan till dina stränder, dina holmar, skär. Hvad djup oeh styrka låg ej i naturen! Hur mystisk, fängslande, hur skön den var. Min fosterbygd, på ryktets vingar buren, än ligger du vid blåa böljan kvar. Än skölja vågorna den fagra stranden, så kär för fjärran son, det vet du nog. Än klingar sången uti nordanlanden, än brinner milan i min hemlandsskog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>