- Project Runeberg -  I blått band : värs och prosa /
115

(1923) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

11001, alldeles som när de voro unga, och grät som ett
barn.

»Var har du fått den här ifrån?» frågade August om
en stund, och pekade på en liten väl pyntad julgran,
som stod mitt på golvet.

»En pojke var här med den och hälsade från
ingenjör Edberg, tror jag han hette».

»A, det var han, godtemplaröversten», sade August.

* 4

*



Senare på aftonen hördes någon, synnerligen
obekant, famla sig upp för trapporna.

Det knackade på dörren.

■Bor skräddare Fröman här?» frågade en stämma,
i det hustrun öppnade dörren.

»Ja», skrek Fröman och skyndade att slå upp
dörren på vid gavel.

Han kände igen rösten. Det var
»godtemplaröversten», han med de vänliga ögonen, som skickat dem
julgranen.

»Jag kommer direkt från mitt mätställe, och hemlös
ungkarl, som jag är, roade det mig att titta upp till er.
Jag hade särskilt fäst mig vid er, eftersom ni var vår
ende kandidat i går», sade han.

Och så tändes ljusen på bordet och i julgranen, och
främlingen plockade ur sina fickor en hop saker, som
kommo de smås ögon att lysa av fröjd. Det var
visserligen icke leksaker åt flickor — inte hade han tänkt
på det! — men sannerligen heller flickorna tänkte på
att gunghästar, trumpeter o. d. ej rätt passade åt dem.

Och varken August eller Anna eller barnen voro
blyga för honom, fastän August talat om, att han var
»något högt»: ingenjör, direktör, eller vad det nu var.

Och när han gick hem, hade de inga långa
tacksägelsetal till honom. De tryckte hans händer så mycket
mer trohjärtat.

Och IrøH tänkte: »Här skulle jag ha min V. T. som
var nog tanklös att säga: ’Bara en’!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:50:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iblband/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free