Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skolor och universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare föreslog kommittéen ämnesläsning i stället för klassläsning, fri flyttning,
var även böjd för en sammanslagning till ett enhetligt läroverk av lärdomsskolan
och gymnasiet, sökte försiktigt lossa något på sambandet mellan skola och kyrka,
hemställde om ökade löner, genom vilka lärarne kunde fästas vid skolan och ej
behövde övergå i kyrkans tjänst m. m. Men för dessa mera speciella
pedagogiska frågor är här ej platsen att redogöra. Det kan vara nog att nämna, att
ett provläroverk inrättades, vid vilket majoritetens idéer skulle prövas, nämligen
Nya elementarskolan i Stockholm (1828). I stort sett kan även sägas, att
kommittébetänkandet angav riktlinjerna för hela den följande utvecklingen. Men de
nya idéerna blevo icke oemotsagda. Till betänkandet fogade Grubbe en reservation,
briljant skriven, sakrik och human, och i denna instämde Wingård, C. P.
Hagberg, Wallin m. fl. Såsom reservation ingav också Geijer en av honom författad
broschyr, Några anmärkningar om uppfostran och undervisning, vilken dock är
väl abstrakt skriven och som därför nog ej gjorde något starkare intryck. Ett
verkligt mästerverk är däremot Järtas broschyr, Om Sveriges läroverk (1828), där
den historiska skolans ståndpunkt med överlägsen klarhet framlägges.
Järtas reservation.
Järta säger sig veta, att han i det liberala lägret stämplades såsom obskurant,
men han höll på, att han i själva verket var mera demokrat än de s. k. liberala.
Och i viss mån hade han rätt, ty genom hela skriften går en varm känsla, nästan
vördnad för den svenska allmogen, ehuru denna känsla är förenad med det
djupaste förakt för »mobben». Järta ser undervisningsfrågan ur ett större
sammanhang och kommer här tillbaka till sin förut (V., sid. 370 ff.) refererade statslära. Jag
bekänner mig uppenbarligen — skriver han — till den gamla läran, att varje stat
är en organisk varelse eller, för att nyttja ett mera filosofiskt uttryck, är ett mål
för sig. Därav att jag anser staten såsom ett organiskt individuum följer, »att jag
å den ena sidan anser det böra utbilda sig, men å den andra, att jag ock fordrar,
att anstalterna för dess utbildning skola vara överensstämmande med dess
individualitet». Själva folkbildningen bör vara ett alster av folkets egen inre kraft;
där — såsom ännu i Sverige — »förståndsodling, rena seder och nyttiga
kunskaper äro bevarade inom de materiellt arbetande familjerna och där en sorgfällig
evangelisk religionsundervisning utgör dessas gemensamma högre bildningsmedel,
där behöves ej ett vidsträckt system av folkskolor». Finnas ej dessa
förutsättningar, då torde det vara nödvändigt att genom folkskolor söka skapa dem. Så
har varit fallet i England, där fabrikssystemet och penningväldet alstrat ett
slaveri, som är hårdare än något äldre, ty den engelske fabriksarbetaren »trälar icke
under en herre utan under dem alla, emellan vilka det så kallade nationalkapitalet
är fördelat». Jag nekar icke, att många av den närvarande tidens tecken inom
mitt fädernesland oroa mig. Sverige, som förut ej haft någon mobb, börjar nu få
en sådan, tack vare spekulationen och det sedefördärv, som från
brännvinsfabrikerna strömmar ut över landet. Men ännu har det religiösa sinnelaget ej förkvävts
hos det svenska folket, och religionen är ett folks levande kraft. I Sverige äro
stat och kyrka innerligt förenade, »religionssamhället och det borgerliga samhället
utgöra ej, såsom i andra riken, särskilda organisationer, var med sin egen kraft,
strävande att verka sitt verk allena». Det är åt familjen och det svenska
prästerskapet, som folkets uppfostran är anförtrodd, och folkskolor efter engelskt mönster
äro därför ej i Sverige av nöden. Visserligen har jag hört herremän med ett omilt
lynne stundom klaga över den svenska allmogens råhet, men det torde vara skäl att
undersöka, om denna ej snarare härleder sig »från överflöd på brännvinsfabriker
än från brist på folkskolor, i vilket fall jag skulle tro det vara en enklare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0038.html
