11 (Individualism och socialism : några tankar om de få och de många)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. De sociala utopierna och den sociala frågans ställning i våra dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste fortsättas ända tills man uppnått att dessa
förhållanden bereda de yttre villkoren för lycka åt alla.

Medan de sociala omdaningskraven äro uråldriga, är
däremot den sociala frågans ställning i vår tid ny.

Varje stor idé har samma historia, som
medeltidssagans Parsifal: hans mor fostrade honom i ensamhet och
den dag, han ville ut i livet, klädde hon honom i
narrdräkt, vilken han under sina strider slutligen utbytte mot
segerskruden. Socialismen är ett sådant tidsandans barn,
vilket under strider avklätt sig narrkåpan.

Socialismen möter oss nu i varje tidning och
tidskrift; på teatrarna som i parlamenten; i Vatikanen[1] som
i franska akademien. Inom katolska kyrkan hava många
betydande män omfattat socialismens omdaningstankar i
fråga om samhällsformerna. Den katolske prästen är bättre
förberedd än den lutherske att inse den sociala frågans
samband med kristendomen. Ty genom celibatet frigöres
den förra lättare från timliga intressen och genom att

[1] Då detta skrevs hade Leo den XIII visat en viss förståelse
av den sociala frågans samband med kristendomen. En liknande
förståelse har kännetecknat de s. k. kristna demokraterna — vilkas
organ är Culture sociale — och de kristna ynglingaföreningarna i
Italien, vilka båda verkat för att inom den katolska kyrkan åter
uppväcka ett, för den sociala frågans lösning verksamt,
broderlighetssinne. Det är delvis oron för denna rörelses följder, som kom
Leo XIII att — genom sin encyklika i januari 1901 — söka
begränsa den inom en sant »kyrklig» ram. Påven — och i hans
fotspår biskoparna — mana nu sin hjord till kamp mot socialismen,
som vill upphäva Guds ordning — vilken är en alltid fortfarande
skillnad mellan herrar och tjänare, fattiga och rika, höga och låga(!).
Jesu lära underordnar — i motsats till socialismen — de världsliga
fördelarna de andliga; ja, Jesus tillmätte lidanden, försakelser och
uppoffringar i detta livet den största betydelse för det kommande!
Kyrkan bör därför helst avhålla sig från andra medel till lösning
av de visade svårigheterna än moralisk inverkan. Hon bör predika
sparsamhet, flit och tålamod för de fattiga; mana de rika till
vakenhet för de fattigas behov och till välgörenhet(!) samt överallt
bekämpa socialismen och dess uppror mot Guds ordning sådan som
denna är uttryckt i det nuvarande samhällets ordning...

En bättre bekräftelse på mina här ovan — sid. 7—9 —
uttalade meningar om kristendomen kunde icke gärna erhållas.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Wed Dec 20 19:57:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/indivsocia/0015.html

		Individualism och socialism : några tankar om de få och de många / 11 (1910) Author: Ellen Key - Tema: Verdandis småskrifter Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|