Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
clen konficlenspliktige verkmästaren resp. den av
uppfinnareföreningen förordnade styrelseledamoten. Ett
annat observandum vore exempelvis betryggande
anordningar utöver cle vanliga mot explosions- och brandfara.
Hr Sylwan slutade sitt anförande med att föreslå
tillsättande av en 3-mannakommitté, vilken skulle till
föreningen avge utredning i ärendet.
Härpå följde en livlig diskussion, därti deltogo, utom
inledaren, ingenjörerna G. A. Betulander, S. A.
Eskilson, C. A. Hult, •/. A. Johansson, A. E: son Jons,
W. Ax: son Lindberg och C. Möller, direktör A. [-K]örling,-] {+K]ör-
ling,+} fabrikör C. R. Nyberg och kapten •/. Nerén. Av
ombudsmannen refererades ett skriftligt inlägg av
greve G. Trolle-Bonde. På det hela taget tillstyrkte man
att åtgärder nu företoges för realiserande av projektet
om ett uppfinnarelaboratorium. Från några håll
uttalades dock betänkligheter: det skulle bli för dyrbart,
sekretessen skulle bli svår att bevara, stora
uppfinningsvärden komme att riskeras, uppfinnarna i
landsorten finge föga nytta av laboratoriet. Men andra
underströko behovet och bemötte invändningarna, varjämte
nya uppslag framställdes, t. ex. laboratoriets förbin-
delse med en permanent utställningslokal för nya
uppfinningar, generella uppgörelser med vissa lämpliga
förhandenvarande verkstäder resp. med yrkesskolornas,
laboratoriet anordnat såsom annex till patentverket.
Det påpekades hurusom uppfinnarna ju redan hade en
centralinstitution i Stockholm, patentverket, och att
uppfinnare i landsorten kunde tänkas väl betjänade av
ett laboratorium i huvudstaden under vistelse där för
att på nära håll följa och komplettera ärendens
fortgång i patentverket. Viktigt vore att endast kunder
med kvalificerade uppfinningsobjekt finge tillträde till
laboratoriet och att tillträdesansökningarna fördenskull
noga granskades. Man kunde tänka sig viel
laboratoriets sida en värderingsinstitution — t. o. m.
möjligheten av ett finansiellt stödjande exploateringsbolag
under viss kontroll av uppfinnareföreningen. Såsom
bedömningsinstans föreslogs föreningens nuvarande
tekniska nämnd eller laboratoriets särskilda styrelse.
Sedan anslutning till hr Sylwans förslag framförts
från olika håll, beslöts enhälligt i överensstämmelse
med detta. Till kommitterade utsågos hrr G. A.
Betulander, A. E: son Jons och J. Hj. Sandberg.
Den svenska och internationella tekniskt-vetenskapliga forskningen.
Ett annat huvudtema på Londonkonferensen var
kol-pulverfrågan. Kolpulvrets frammarsch dokumenterades
uttömmande, dess ökade betydelse för sjöfarten
uppvisades och underströks. Diskussionen rörde sig i mycket
om alternativen central målning contra enhetskvarnar,
och det sistnämnda systemet gavs utan tvivel
företrädet. Kolpulvrets vidgade användning för metallurgiska
ugnar kom väl till synes. Åt detta område har
akademien jämväl ägnat uppmärksamhet. Töre L i n
d-m a r k har utfört och fortsätter undersökningar om
kol-pulvrets förbränningsförlopp.
Elektricitetens roll såsom bränsle är ett aktuellt
spörsmål överallt, men i särskilt hög grad för
vattenkraftländer, således för oss. Här har det av ingenjör
Otto Stålhane ledda Elektrovärmeinstitutet utfört
ett banbrytande arbete, som väckt berättigad
uppmärksamhet även utom landets gränser. Det gäller såväl vad
som gjorts till förbättrande av hushållsapparaternas
konstruktion och ekonomi som ock åstadkomna
framsteg i industriella ugnar och andra anordningar.
Institutet ej blott citeras i utländsk litteratur, utan
konsulteras också av utländska firmor. Till den raska
utbredningen av elektriska uppvärmningsprocesser inom
industrien uncler senare tid har även ASEA:s
elektro-värmeavdelning verksamt bidragit.
I detta sammanhang må jämväl förtjäna omnämnas
ett av ingenjör Erik Cornelius utexperimenterat
elektrotermiskt förfarande för glassnaältning, som
synes hava goda förutsättningar att slå igenom. I detta
som i så många andra fall ligger den elektriska
energiens företräde som bränsle i åtskilliga icke-termiska
omständigheter såsom reglerbarhet. utrymmes- och
personalbesparing m. m. Med andra ord clen elektriska
energien verkar rationaliserande på driften.
Jag förbigår denna gång ångkrafttekniken, vars i
föregående årsberättelse skisserade utvecklingstendenser
alltjämt bestå.
Däremot skall jag något utförligare uppehålla mig
vid förbränningsmotorernas.. På det området har det
(Slut fr. sid. 354.)
hänt en hel del. Till en början må erinras om nya på
flera håll bedrivna vetenskapliga undersökningar, som
klarlagt de olika motorbränslenas egenskaper och de
fordringar, de måste uppfylla, t. ex. för att i en
kar-buratormotor möjliggöra en hög kompression utan
egen-tändning och utan att å andra sidan äventyra
säkerheten i starttändningen. Alldeles särskilt viktiga äro
dessa resultat för flygmotorn, dess effektivitet och säkra
funktion. Undersökningar av U. S. A. Bureau of
Standards och svenska, av E. Hubendick, torde böra
nämnas.
Även för dieselmotorn är clen nya specialiserade
kunskapen om motorbränslets egenskaper av största vikt,
särskilt då det gäller små snabbgående typer för
bil-och fljrgplansdrift. Till detta mål närmar man sig nu
ganska raskt, och lösningen torde icke vara långt borta.
En utomordentligt inressant nyhet har låtit tala om
sig, nämligen en kolpulvermotor, konstruerad av P a
w-1 i k o w s k i och, efter vad det vill synas, hållen
under rätt lång tid i drift utan särskilt stark förslitning
eller försmutsning. Kolpulvret införes i en förkammare
uncler lågt tryck, varefter blandningen med högtryck
inpressas i arbetscylindern och där förbrännes. Allt
sedan Diesel själv år 1893 förgäves sökte lösa detta
problem, har det ansetts praktiskt taget olösligt. Skulle det
nya uppslaget visa sig bärkraftigt, torde man vara
berättigad tala om en verkligt ny epok i motortekniken.
En annan nyhet, om ock med en sensationell bismak,
är den s. k. raketmotorn, med vilken Opel laborerar.
Rent teoretiskt föreligger här en möjlighet till en sådan
effektiv utnyttning av drivmedlet och ernåendet av
sådana accelerations- och hastighetsvärden, att det vore
otänkbart, att den spejande människoanden icke skulle
söka utforska, huru långt man kan komma i praktisk
tillämpning. De förberedande försöken ha synbarligen
utförts med krutladdningar, men kontinuerliga
bensin-drivna motorer på revolverprincip föreligga i
konstruktion. Uppslaget verkar fantastiskt och har lancerats med
en rätt stark dosis reklam, men jag för min del är över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
