Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mängdmätning och täthetsbestämning
Fig. 5/4. Areometer.
Vid användning av sänkkropp betyder:
m0 = det okorrigerade vägningsresultatet i
luft;
mt —det okorrigerade vägningsresultatet i
vätskan;
m2 = det okorrigerade vägningsresultatet i
vatten.
En bekväm metod, som grundar sig på
en liknande princip, är täthetsbestämning
med areometern (fig. 5/4).
Den består av ett glasrör, som på grund
av belastningen av den nedersta kulan och
rörets utvidgning flyter i vertikal ställning
i en vätska. I en vätska av bestämd täthet
sjunker instrumentet till en bestämd punkt
och djupare ned i en lättare vätska än i
en tyngre. Instrumentet kan då graderas,
så att det direkt anger vätskors täthet.
Man använder areometern mycket för
bestämning av vätskeblandningars sam*
mansättning, av vilken tätheten är en en*
tydlig funktion (alkoholhalten i spritlös*
ningar, fetthalten i mjölk, sockerhalten i
sockerlösningar etc.).
Tätheten hos ett fast ämne bestämmes
ävenledes enkelt genom vägning och vo*
lymsbestämning, vilken sker genom upp*
mätning av den i ett mätkärl undan*
trängda vätskevolymen. Som mätkärl an*
vändes vid noggranna bestämningar en
pyknometer, som då ena gången fylles
helt med vätska (obs!, som ej löser det
fasta ämnet, val mellan vatten, alkohol
och toluol), andra gången med det fasta
ämnet och vätska till samma märke som
förut.
Tätheten kan också bestämmas genom
uppdriften i vatten eller annan lämplig
vätska. Man väger kroppen i luft (vikt
korrigerad för luftens uppdrift = m£itorr),
sedan i vätskan (vikt my efter subtrak*
tion av vikten hos eventuell upphäng*
ningstråd). Den härav erhållna uppdrif*
ten mLkorr—mv bör korrigeras för upp*
hängningstrådens uppdrift, som tämligen
lätt låter sig uppskattas. Man har då
(t = temp., Qvt — vätskans täthet vid temp.f):
mLkorr°vt mV
Q t =-=-
mLkorr mV mL (9)
för vatten som vätska
En annan metod, som kan användas
för metaller och andra ämnen med kri=
staUinisk struktur, är att bestämma tät*
heten med kännedom om gitterkonstanten
och de i elementarcellen ingående atomer*
nas massa.
Ex.: Bestämning av tätheten hos silver.
Silver har ett ytcentrerat kubiskt gitter
med 4 atomer i elementarcellen och gitter*
konstanten = 4,078 Å. E. = 4,078 • 10-8 cm. Då
dess atomvikt = 107,88 och massan hos en
väteatom = 1,650 • 10"24 g, är massan per
elementarcell = 4 • 107,88 • 1,650 • 10"24 g och
alltså:
4-107,88-1,650-10"24
C =-I-:—TT^i-= 10,52
4,078 ’ 10^4
Litteratur: Kohlrausch, Praktische Physik
1, 18. Aufl., s. 203—211.
ALLMÄNNA DELEN
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
