Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i denna borg religionens tröst och visa honom och oss det deltagande, som ert heliga kall bjuder er. Aldrig skall någon god gärning ha båtat ert kloster så mycket.»
»Min dotter», svarade Cedric i hög grad förlägen, »min vistelse i denna borg blir alldeles för kort, för att jag här skulle kunna utöfva mitt kalls plikter. Jag måste bege mig härifrån — det gäller lif eller död.»
»Jag ber er», sade den bönfallande kvinnan, »vid det löfte ni aflagt, att inte neka den, som är i nöd och fara, ert råd och bistånd.»
»Må den onde fara i väg med dig och låta mig hamna i Ifrin
hos Odins och Thors själar!» svarade Cedric förargad och skulle sannolikt ha fotsatt i samma ton, som i så hög grad stred mot hans munkroll, om ej samtalet afbrutits af Urfried, den gamla kvinnan från tornkammaren.
»Hvad hör jag, min söta vän», sade hon till den andra kvinnan, »är det lönen för att du fick lämna din fängelsekammare där uppe? Tvingar du den ärevördige mannen att bruka anstötligt tal, för att bli kvitt en efterhängsen judinna?»
»Judinna!» utbrast Cedric och begagnade sig af denna
upplysning till att slippa ifrån dem. »Ur vägen, kvinna! Hejda mig inte, annars går det dig illa. Jag kommer nu från mitt heliga kalls utöfning och vill undvika all besmittelse.»
»Kom denna väg, fader», sade den gamla kvinnan, »du är
främmande här i borgen och kan inte komma ut ur den utan en
vägvisare. Kom hit, ty jag vill tala med dig. Och du, dotter af en förbannad ras, gå till den sjuke mannens rum och vårda honom, tills jag kommer tillbaka, och det kommer att gå dig illa, om du återigen lämnar det utan mitt tillstånd.»
Rebecka gick. Hennes innerliga böner hade förmått Urfried att låta henne lämna tornet, och Urfried hade användt hennes tjänster, där hon helst ville gifva dem, nämligen vid den sårade Ivanhoes läger. Klart inseende deras farliga belägenhet och redo att begagna hvarje medel, som erbjöd sig, till deras räddning, hade Rebecka knutit en viss förhoppning vid denne munk, om hvars ankomst till den gudlösa borgen hon fått underrättelse af Urfried. Hon passade därför på den förmente munken, då han kom tillbaka, för att tilltala honom och väcka hans deltagande för fångarna; men hur ringa framgång hon hade därmed, har läsaren nyss erfarit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
