- Project Runeberg -  Människor som jag känt : personliga minnen, utdrag ur bref och anteckningar / Femte delen /
60

(1904-1914) [MARC] Author: Jac Ahrenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

bär, rökt lax, snöripa, renstek, arrak, marasquino
och champagne vill säga".

Då utbrast professorn utom sig: „Ahrenberg!
Om du ännu säger, att Lucullus, den stackars
mannen, icke hade „kartoffler", så måste jag slå ihjäl
dig. Ser du ej, huru jag lider, min tunga torkar
och mina ögon svämma öfver af tårar".

Nu anmälde resemarskalken Krohn, att
åkdonen voro i ordning. Vi reste till Gubbio. På
vägen talade vi om det joniska kapitälet.

––Gubbio, vid foten

af monte Calvo, det, må du
tro, är en fin stad. Den
påminner mig om en gammal
och förnäm änkefru, som
sitter ensam, öfvergifven och
förgäten på sitt fordom ståtliga,
nu förfallna änkesäte. Hon
blickar med ögon, som ej
mer kunna gråta, ned från
bergsafsatsen utöfver de öde dalarna. Sorgen,
ja, t. o. m. vemodet ha förflyktigats; stoicismen
är allt, hvad seklerna skänkt henne. Men så
är staden också så urgammal, att Cicero och
Cæsar varit här. Den hette då Inguvium. Gubbio
är än i dag befästadt. Engång innanför den
fallfärdiga muren och porten, togos vi emot med

Gubbio.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:26:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jagkant/5/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free