Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LVIII. Gudar och människor. 1899 - LIX. Skaldeåret. 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundsdjupet och yppade, att han ditned störtat sin otrogna
hustru. Denna svartsjukans och misstänksamhetens tragik
far sin naturliga upplösning i den enkla slutraden:
“Från tornet vände Odo hem allena.“
Ur nyare tiden anför jag här endast den vackra idyllen
“Shakespeare på landet“, då den store skalden
återvänder till sin hembygd och lyssnar till klockeklangen
från kyrkogården, där äfven han en gång*skall somna i
“odödlighetens dröm“. — Slutdikten “Mikluho Maclay“
är en hyllning till den bekante ryske naturforskaren, då
denne året 1871 — 72 låg lifsfarligt sjuk på Nya Guinea
(här må nämnas, att hans enda civiliserade sällskap var en
svensk), och på samma gång en ny lofsång öfver naturens
godhet (infödingames beundran för “mannen från månen“)
och den moderna forskningens ovanskliga lager.
LIX. Skaldeåret, 1900, innehåller 81 rent lyriska
dikter, skrifna under loppet af år 1899 (149 sidor).
1. Från årstiderna, poetiska intryck af årets och
dygnets skiften. Såsom exempel visan:
Under popplarna.
Vinden med sin lätta fläkt
susar uti poppelns krona.
Och ur tysta dvalan väckt,
hörs en harpa sakta tona.
Tonen sjunker, tonen höjs,
skänker vemod, skänker lisa,
och i harpans suckar röjs
ekot af en gammal visa.
Skuggorna allt längre bli,
poppeln mörknar, harpan kväder
både gladt och sorgset. Si!
En gestalt emot mig träder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
