Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LXI. Klockeklang från Zamberk och andra dikter. 1901
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om det oväntade dödsfallet förlamat skaldens hjärta,
for stunden eller fjättrat hans tunga. Men i stället hafva
dessa minnesdikter ett företräde genom den patriotiska,
klangen, och erinringarna om de b&da vännernas
gemensamma utflykter till häst och till fots med betraktelser
öfver naturen och stjärnehimlen lämna ett litet bidrag till
författarens personliga karaktäristik. Vacker är
inlednings-dikten om den helige Vojtéchs (Adalberts) kyrkklockor,,
hvilkas manande toner flöda ut öfver den cechiska bygden
med hälsningar från Cyrill och Metod (de slaviska
apost-larne), den helige Prokop och den heliga Ludmila, den
hedniska furstinnan som omvändes af eremiten Ivan.
För öfrigt innehåller samlingen följande delar:
2. Nya visor af pilgrimen, 34 lyriska bekännelser,,
lika naivt innerliga, om ock mindre originella än
“Pilgrimens visor“; i sin resignerade ton äro de väl ock mer
betecknande for författarens egen mognade lifsåskådning.
Här besannas nu ock hvad som så ofta drömts i en
skalds-lif: I förstlingsdikterna “Ur djupen“ hade Vrchlickya
fantasi elegiskt svärmat för den “bittra vinrutan, som
ersatt rosorna på hans ungdomskärleks graf“ — här yppar
den trötte vandraren, att han ej längre söker rosor i lifvetr
utan nöjer sig med rutan. Cykeln begynner dock med
en frisk invokation:
“Åter grep jag vandringsstaf.
strödde blom på broders graf.“
“Öppen himmel! Fri natur!
Bort från mörkrets bur och mur!
Får jag andas fritt och vandra,
sköter Herren nog det andra.“
Värkligt originell är n:o 10, då “pilgrimen“ en gång
fick natthärbärge hos en skarprättare. Vid anblicken af
bilan, som hängde på väggen öfver sängen, kom han att
tänka på alla dess blodiga offer och blef så förskräckt för
detta Damokles-svärd öfver sig, att han hoppade ut genom
fönstret och flydde till skogen. Efteråt reflekterade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
