- Project Runeberg -  Järnhälen /
251

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Det blodröda livréet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XVII.
DET BLODRÖDA LIVRÉET.



Med agrarstaternas undergång försvunno agrarerna
ur kongressen. De lagfördes för högförräderi och deras
platser intogos av Järnhälens kreatur. Socialisterna
befunno sig i ömklig minoritet och de visste att deras
slut var nära. Kongressen och senaten voro
ingenting annat än eländiga farser. Allmänna frågor
debatterades allvarligt och behandlades enligt
hävdvunna former, men i själva verket gjordes allt detta
endast för att ge oligarkins mandater prägeln av
konstitutionell procedur.

Ernest var midt i den hetaste striden när slutet
kom. Det var under debatten om ett lagförslag
rörande hjälp åt de arbetslösa. De svåra tiderna under
föregående år hade bragt stora massor av proletariatet
under svältgränsen, och den fortgående och vidt spridda
oron hade endast givit anledning till att de sjunkit
ännu djupare. Millioner människor hungrade, medan
oligarkerna och deras medhjälpare fråssade av ett
överväldigande överskott.[1] Vi kallade de olyckliga

[1] Samma tillstånd rådde i nittonde århundradet under det
brittiska väldet i Indien. Milliontals infödda dogo av svält, medan
de styrande plundrade dem på frukten av deras arbete och använde
rovet till lysande fester och allehanda upptåg. Vi barn av en
mera upplyst tidsålder ha i sanning stora skäl att blygas över våra
förfäders handlingar. Den enda tröst vi ha är filosofisk. Vi måste
tänka på det kapitalistiska skedet i den sociala utvecklingen som
jämnställt med apstadiet. Människan måste ju genomgå
åtskilliga stadier under sin utveckling från det lägre organiska livets dy
och slem. Och det var oundvikligt att mycket av denna dy och
detta slem skulle hänga sig fast och icke så lätt kunna skakas av.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free