- Project Runeberg -  Jac. Berzelius. Reseanteckningar /
242

(1903) [MARC] Author: Jöns Jacob Berzelius With: Henrik Gustaf Söderbaum
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 Io GENOM FRANKRIKE TILL GENÈVE 1819.

den förfalla, och som det öfriga af den föreslagna vägen
ej blef fullbordadt, så repareras den ej på annat sätt, än
att man lägger pä vägfyllning, där gropar formeras. Ännu
är den likväl i fullt brukbart stånd, och fyrspända vagnar
kunna mötas därpå utan olägenhet.

Vi hade i dag ridit 6 svenska mil och suttit 14V2
timmar på hästryggen. Man må då icke undra på, om vi
sofvo godt hos mor i Mayrès.

Den 30 juni. Vår nötaktige ledsagare, hvars
fäaktig-het begynte allt mer och mer förarga oss, hade låtit
hästarna stå sadlade öfver natten men hade låtit gifva dem
hafre för 15 francs och hade själf frukosterat, så att han
befanns något tankspridd. Han började med att glömma
en jaktväska, som han bar öfver axeln och som innehöll
vår matsäck och några af våra samlade stenar. Vi körde
honom att vända om och hämta den, under det vi sakta
tågade vägen framåt i dalen långs åt den lilla brusande
floden. Vädret var behagligt, morgonen sval och
landskapets skönhet ojämförlig. Vi skulle först se berget vid
Thueyts, om hvars läge ledsvennen ej tycktes vara rätt
säker. Vi stannade därföre ej långt från byn af detta
namn vid en carrière af vulkanisk aska och grus för att
se, om detta möjligen kunde vara det berg vi sökte, och
som den lilla mannen ansåg för det rätta. Det befanns
icke så vara, vi förebrådde mannen hans lättja att ej fråga,
ty själfva kunde vi ej fråga, emedan folket ända från
Clermont talar en patois, som är mer italiensk än fransk, och
kan ganska sällan fransyska. Inblandningen af italienska
ord hjälpte mig väl någon gång att förstå något af hvad
som sades (vaccia t. ex. heter ko, gauzo vänster, dritto
rätt fram, morido död etc.). De bannor vi nu samfälldt
gåfvo den lilla mannen, gjorde honom yr i hufvudet, och
då han skulle stiga upp på den stora hästen, hvilket alltid
gaf oss ett lustigt spektakel, så fick hufvudet öfvervikt åt
andra sidan, och ryttaren damp ned i marken. Jag tyckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:29:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jbreseant/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free