- Project Runeberg -  Jenny /
65

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

se om det roade honom. De gingo på den nya vägen utmed
Tibern. — Floden vältrade grågul fram under de gröna
kullarna. Det vilade små pärlemorblanka skyar över
Monte Marios mörka småskog med de grågula villornas block
mellan de evigt gröna träden.

Fransiska hälsade på en poliskonstapel och log mot
Gram.

»Tänk den där fyren har friat till mig, vet ni. Jag
spatserade ofta här ensam, och så brukade jag prata med
honom. Och så friade han till mig. En son till en
tabac-caro har för resten också friat till mig. Jenny gav mig
så mycket ovett för det — hon sade att det var mitt eget
fel, och det var det kanske också.»

»Jag tycker att fröken Winge ger er väl mycket ovett,
jag. Hon tycks vara en sträng mamma.»

»Jenny nej. Bara när jag behöver det. Gud give att
någon hade varit det förr» — hon suckade. »Men det
har ingen, dess värre.»

Helge Gram kände sig lätt och fri, där han gick med
henne. Det var något så mjukt över henne — gången,
stämman, ansiktet under den stora, ludna klockhatten. Det
var som om han inte riktigt kunnat med Jenny Winge, då
han tänkte på henne nu — hon hade så självsäkra
ljusgråa ögon — och en så förfärlig aptit. Cesca talade just
om att hon knappast kunde äta något om dagarna.

Och han sade:

»Fröken Winge är visst en ung dam som är mycket
bestämd av sig.»

»Ja, det skall Gud veta. Hon har karaktär, hon.
Tänk — hon har alltid velat måla. Och så måste hon
vara lärarinna. Å, hon har slitit! Ja, det syns inte på
henne nu. Hon är så stark, så hon liksom genast rätar
upp sig igen. Men först då jag råkade henne på
målarskolan, var det som något hårt och slutet hos henne —
jag vet inte — pansrat, säger Gunnar. Hon var förtviv-

5—203336. Undset, Jenny.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free