Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
så ivrig, stark och högvuxen och ändå så bräcklig och
skör med en ömtålig ära, av det slag som inga fläckar
kunna tvättas bort ifrån, därför att de sätta märken så
djupt in.
Och nu var hon död. Och han hade varit ensam med
sin kärlek i många dagar och nätter och han skulle vara
ensam med den i alla sitt livs dagar och nätter.
Och det hade varit nätter då han kvävt sina
förtvivlade skrik i sängkuddarna. Hon var död och han hade
aldrig ägt henne. Och clet var honom, som hon skulle ha
älskat, och det var honom som hon skulle ha tillhört och
hon var den enda, som han älskat. Hon var död och
hennes vackra, slanka, vita kropp som slöt sig om hennes
väsen som en sammetsslida om en smal och fin spröd
klinga, den hade han aldrig rört, aldrig sett. Andra
hade haft den och inte vetat vad det var för en underbar
och sällsynt skatt som förirrat sig i deras händer. Och
nu låg den nergrävd i jorden, och den skulle förändras
ohyggligt, ohyggligt och förtäras och upplösas tills den
blev en smula mull i mullen till slut.
Gunnar skakade av snyftningar där han låg.
Andra hade ägt henne. Och de hade besudlat henne
och ödelagt henne, och de hade inte vetat vad de gjorde.
Och han hade aldrig ägt henne.
Så länge han levde skulle det komma stunder då han
våndades som nu, för att det var sålunda.
Och dock var det bara han, som ägde henne. Bara
i hans hand kunde hennes gyllene hår glänsa nu. Hon
själv, hon levde i honom — hennes själ och hennes bild
stodo speglade i honom så klart och fast som i stilla
vatten. Hon var död, hennes sorg var inte mera i henne,
men den var i honom — där levde den vidare, och skulle
inte dö förrän han dog själv. Och därför att den var
levande skulle den växa och förändras — han kunde inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
