Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett barns leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nej, jag tror visst hon gick ner i trädgården —
hon går minsan aldrig bort, fast vi tätt emellan äro
bortbjudna till grannarne — — det stackars barnet!
— när jag ibland ser på henne, kan jag inte
tillbakahålla mina tårar — att vara så ung och ändå ha
lidit så mycket — vet, herr häradshöfdingen, jag tror
aldrig hon blir gammal — — men jag glömmer att
häradshöfdingen är varm och behöfver något att
dricka — vi ha haft en brännhet dag — — var god
och stig ner i trädgården — jag ska straxt ha den
äran komma efter.”
Prostinnan skyndade beställsamt in i huset och
den främmande, hvaruti läsaren förmodligen
igenkänner vår vän Jäger, begaf sig in i trädgården.
”Herr Edvard!” utropade Anna med glad
öfverraskning, när hennes ögon mötte den inträdande,
”hvad jag är lycklig som ännu en gång får träffa er!”
”Gläder det dig verkligen, Anna?” frågade
Jäger i det han fattade hennes hand och tryckte den
med ömhet, ”för några dagar se’n trodde jag
annorlunda — men, förlåt mig Anna, jag bör inte förebrå
dig något — jag kunde inte emotstå begäret att se
och tala med dig — och nu då jag hört att du är sjuk,
bör all annan tanke vika — — Anna, hur är det med
dig? — prostinnan gjorde mig så orolig!”
”Herr Edvard,” svarade hon, ”säg mig, har
jag i mitt bref till er yttrat något sårande, något
otacksamt, ty ni är ju mitt enda stöd, min enda vän
här på jorden? — jag minns inte hvad jag skref —
mitt hufvud är så oredigt — men säkert skref jag
något som var orätt — förlåt mig då — ty ofta vet
jag hvarken hvad jag skrifver eller talar.”
”Du oroar mig ännu mer när du talar så, min
goda flicka — men låt oss inte mer tala om den
saken — låt oss nu tala om dig sjelf.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
