Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flygblan. Vet mamma vems det var? Fru
Gunnarsons, hon i diversehandeln — —
— Det är visst bäst, att Agneta berättar själv,
avbröt landshövdingskan.
Agneta bemödade sig tydligen att välja sina
ord och uttrycka sig klart, alldeles som när hon
höll tal.
— När vi kom till Solåsa, sade hon, höll vi
med bilen på planen utanför skolan. Där var en
hel hop folk samlad, gubbar och gummor och
ungdom. Vi tyckte, det var ett utmärkt tillfälle att
dela ut våra skrifter och gjorde så med. Och
folk tog dem och sa tack, men såg samtidigt
lite förlägna ut, som om de väntade på någe mer.
Jag såg också, hur de försökte knuffa fram en
gubbe till oss, men han ville inte. Då sjöng vi
»Sverige», men det var lika när. Alla flickorna
tyckte då, att jag måste säga några ord, och jag
tänkte, att så klart, som jag hade allting för mig,
så skulle det väl inte vara omöjligt.
— Kan du upprepa vad du sa? frågade
landshövdingskan.
— Nej, mamma, svarade Agneta bestämt, det
kan jag inte. Allt beror på vad man har för
åhörare.
— Talet var rysligt bra, sade de andra.
— Var inte fröken Agneta rädd? frågade
rektorskan.
— Åjo, sade hon, nog var jag det.
— Men det märktes inte på henne, försäkrade
kamraterna stolt. Hon var så stilig och hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
